Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Kellgrens »Våra Villor»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90 Martin Lamm
domarne fullkomligt riktigt tolkat diktens andemening. För den
Kellgrenska stoikern finns det blott ett oblidkeligt öde, som styr
världen, och skalden har endast en föraktfull medömkan för
den kristne, som med böner tror sig kunna beveka en
barmhärtig gud:
Och denna suck, som hjertat sänder,
Hvart tror du han i farten länder?
Han hinner — dåre! ej til skyn.
Kellgrens hjälte vet, att han ej har något att fordra i en värld,
där han ser "alla väsens lidande." Men han känner sig hafva makt
öfver sitt eget lif och han dör för egen hand, förrän han böjer skuldran.
Det är ej, som man påstått, någon grundväsentlig skillnad
mellan denna stoicism och det njutningens evangelium, som Kellgren
samtidigt predikar i andra dikter. Liksom hos hans antika
förebilder förklaras den skenbara motsatsen genom den pessimistiska
grundåskådning, som ligger bakom. Lifvet är kort, rikt på lidanden och
fattigt på fröjder. Det gäller att lefva det som en man, njuta af
hvad det kan bjuda och utan klagan bära motgångárne. Det är i
grunden samma sens-moral i En stadig Man som i Ode till Bachus
och Kärleken.
Som bekant var Kellgren ej tillräckligt mycket "stoiker" för
att motstå frestelsen att ändra form och andemening i Ode öfver
en Stadig Man i hopp om akademiens pris. Han fick det ej, utan
uppnådde blott den tvifvelaktiga äran att få sitt ode i dess
reviderade form tryckt i handlingarna. Vid sitt nästa täflingsförsök hade
Kellgren tagit lärdom af det skedda och sökt träffa akademiens
smak.1 "En Ynglings inträde i verlden" vann ju också det stora
priset. Ämnet gaf en god vink om akademiens önskningar. Man
ville ha en dygdig och världsbesviken Lisidor, och Kellgren levererade
1 Betecknande är att hans dikt vid insändandet var försedd med det
horatianska mottot: »Cupias non placuisse nimis», som vid publicerandet
utbyttes mot ett intetsägande från Voltaire. Kanske akademien ej utan skäl
trodde det första mottot uttrycka författarens stämning gentemot den väntade
belöningen. På samma sätt var Ode till en Stadig Man i sin ursprungliga
djärfva form försedt med mottot »Dulce periculum est».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
