- Project Runeberg -  Samlaren / Trettioförsta årgången. 1910 /
91

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Kellgrens »Våra Villor»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kellgrens »Yåra Tilior» 91

sin bleka kopia,1 Atis, som går ut i världen med tro på människorna,
med förhoppning om framgång och lycka, men svikes af sina vänner,
bedrages af sin älskarinna, och ser de lastbara och odugliga
triumfera på sin bekostnad. Det är samma utvecklingsgång, här och
där också samma detaljer, som i Saknaden och dess franska
förebild. Och den unge Atis sträcker också han förgäfves sina händer
efter de flyende ungdomsårens illusioner:

Hvi flydden I er kos, I sälla villors dar,

När sanning för min syn en afgrund uptäkt har.

Motiven äro ej mer utvecklade än i Saknaden. Tvärtom är
tonen här opersonligare; att det ej närmast är sina egna
upplefvelser skalden skildrar, märkes bäst på den äfven i öfrigt rätt
overkliga passage, där den unge Atis liksom Timon får pröfva, att de
vänner han själf under sitt välstånds dagar bistått med gåfvor,
lämna honom i sticket, då han blir fattig. — Det enda nya i dikten,
jämförd med Saknaden, är att pessimismen här leder till religiöst
tvifvel. Förgäfves söker den unge Atis att med förnuftsskäl inge
sig mod mot plågorna. Hans känslor uppresa sig emot att han
oförskyllt skall lida, under det att andra oförtjänt lyckas. Och tillsist
gör han uppror, hans läppar stamma dessa anklagande frågor, som
Voltaire för första gången klart formulerat i sin dikt öfver
jordbäfningen i Lissabon och som sedan dess gång på gång genljuda i
sjuttonhundratalets tankedikter:

O himlars Gud! Är du de dödligas far?

Mån du en gruflig ro af deras villor har?

Hvi vil du dig i moln för deras åsyn dölja?

Fins? Och hvar fins den väg de endast böra följa?

Skal brott med oskuld då få båda straff til lön?
Hvi är ej dygden säll? Hvi är ej lasten skön?

1 Enligt Gyllenborgs uppgift (Mitt Lefverne s. 124) skalle likheten med
Världsföraktaren ha varit orsaken till att Kellgren utmönstrade dikten ur sina
samlade arbeten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:04:19 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/samlaren/1910/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free