- Project Runeberg -  Samlaren / Trettioförsta årgången. 1910 /
94

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Kellgrens »Våra Villor»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

94 Martin Lamm

En fastare hållpunkt för kännedomen om Kellgrens bokliga
filosofumgänge ger den prosaiska prisskrift, hvarmed han år 1779
besvarade Vitterhetsakademiens täflingsfråga: Vore menniskan
lyckligare om hon förutsåge sit öde i verlden?

Akademien hade helt säkert väntat sig en utläggning af de
bekanta Popeska tröstegrunderna, och Kellgren underlät ej heller att
anföra dem; hans uppsats slutar med att i svensk öfversättning
anföra den mest tillämpliga passagen ur Essay ön Man. Men bakom
dessa belåtenhetspredikande resonnemang varsna vi äfven här en
pessimistisk åskådning, som bär alla vittnesbörd om att vara
skaldens egen. Den filosofiska argumenteringen för denna har han
genomgående hämtat från Maupertuis Essai de Philosophie morale
(1751), hvilken också på ett ställe citerats. Den store
naturvetenskapsmannens försök att ge en rent matematisk formulering åt
den materialistiska etikens satser har tydligen tilltalat Kellgren,
hvars klara men ej särdeles spekulativa hjärna alltid bibehöll en
viss förkärlek för de framställningar, som tycktes förenkla
problemen. Han upptar därför Maupertuis sensualistiska definition af
lifvet såsom "en beständig fölgd af behageliga eller smärtsamma
känslor". Af förhållandet mellan summorna af dessa känslor beror
vår lycka (eller olycka). Härutaf följer, "at det ej gifves i
almän-het mer än tvänne medel at förbättra vårt tilstånd; det ena, at öka
antalet och styrkan af de behageliga, det andra at minska antalet
och styrkan af de smärtsama känslorna". Dessa resonnemang
äro direkt lånade från Maupertuis — de båda vägarne äro
epikure-ismen och stoicismen — liksom också den följande framställningen
af huruledes vid ett sammanstötande "i menniskans hierta" af tvänne
stridande känslor, den svagare, som är nöjeskänslan, ofelbart måste
gifva vika "på samma sätt, som i Physiken, då tvänne kroppar

lysningstidens och står i den skarpaste kontrast mot Thorilds förromantiska
genikult

Ännu i företalet till Fredmans Epistlar finnas en del mindre betydande
reminiscenser från Helvetius utredningar »Du bon ton et du bel usage» (a. a.
I. ss. 129 ff.). T. o. m. den bekanta versen »Anständigheten kom; och Sederne
försvunno» motsvaras hos Helvetius i ett något liknande sammanhang af
följande vers: »Quand le bon ton paroit, le bon sens se retire».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:20:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1910/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free