- Project Runeberg -  Samlaren / Trettioförsta årgången. 1910 /
95

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Kellgrens »Våra Villor»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kellgrens »Våra Villor» 95

af motsatt rörelse komma att stöta hvarannan". Häraf drages den
slutsatsen, att ett förutseende aldrig skulle kunna göra oss lyckliga,
då fruktan för de kommande plågorna oftast skulle betaga oss
förmågan att på förhand glädja oss åt nöjena, under det att förkänslan
af de nöjen, som vänta oss, endast skulle afmätta vår
tillfredsställelse öfver dem, då de verkligen kommit oss till del. Och då det
är ett faktum — här åberopas Maupertuis — att " antalet af plågor
i det almänna lifvet öfverstiger antalet af nöjen", så skulle ett
förutseende utsätta oss för ett öfvervägande antal smärtsamma känslor.
Dessutom skulle ett förutseende beröfva oss alla de oräkneliga nöjen,
som hoppet och inbillningen ge oss. Och här förekommer den
poetiska invokationen till hoppet och inbillningen, i hvilken redan Lagus
igenkänt en förklang till Våra Villor:

"Inbilning och Hopp! välgörande Gudabarn! välsignad vare er
magt öfver de dödeligas Hertan! I vänden bort våra ögon från de
annalkande olyckor; I hållen tillbaka vår förtviflan, under plågornas
raseri; I följen oss genom lifvet; I stigen ned med oss i grafven.
Stor sak om I bedragen oss, då I gören oss lyckliga."

Vi känna igen stämningen i dessa rader från Kellgrens tidigare
dikter. Tanken att hoppet ger oss ersättning för den kunskap om
framtiden, som vi sakna, hade han väl hämtat från Pope. Men den
står i uppenbar strid med hans öfriga resonnemang. Hur kunna
Hoppet och Inbillningen, dessa "tvänne skickeliga lögnare", i längden
dåra den, som vet, att "antalet af plågor i det almänna lifvet
öfverstiger antalet af nöjen", att i vår egen känslovärld "nöjets kraft" är’
"långt svagare än plågans?" Maupertuis och hans gelikar ha ju
redan i viss mån gett oss vår framtids facit, begåfvat oss med det
förutseende, som en misskundsam försyn undanhållit oss. Det är
filosofien, som hindrar oss att känna oss lyckliga. För att kunna
njuta, måste vi döda vårt sanningsbegär. Det är denna tankegång,
som leder Kellgren öfver till "Våra Villor".

Min undersökning har ju redan visat att det poetiska
grundmotivet i Våra Villor — skaldens förtviflan öfver den "grymma
sanningsdager", som förstör alla lifvet förskönande villor—, ytterst
går tillbaka till Saint-Lamberts dikt. Men mellan denna och Våra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:20:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1910/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free