Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karl Warburg, Första Markallsnatten och dess förhållande till Hammarskölds urskrift. (Jämte ett tillägg om Andra Natten)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118 Karl Warburg
blef generalintendent för härens förplägning, en syssla, som han
fick lämna i arf åt en något större poet, själfve Esaias den digre.
Kinderkruka är David Krutmejer, som hade öfversatt den då
och ännu långt ner i tiden som barnalektyr begagnade Berquins
"I/Ami des enfants" och som af akademien erhållit Lundbladska
priset för sina förtjänster om ungdomsläsning. Då Rimthussiaden
utkom, var han bortglömd och försvann därför ur dikten.
I Rimthussiaden följa nu de roliga verserna om ’Rutström med
anspelning på hans syssla i Landtbruksakademien.
Traductios son Snillarm — den stackars öfversättaren H. A
Kullberg — förekommer redan i Dunciaden. (Dock saknas raden
om hans Grevesmöhliad "Den gamle stuten", hvaremot
anspelningarna på hans romanöfversättningar Rosa, Laduski och Florisca,
Delphine, Slottet Fitzorton redan där förefinnas).
Asphalinius eller Daniel Aspelin, som i de tryckta
Markallsnätterna märkligt nog spelar en rätt framträdande roll — i Andra
natten är han Markalls följeslage — förekommer icke i Dunciaden.
Aspelin, som var präst, hade först senare vunnit en viss vitter
berömmelse, då han 1815 erhöll stora priset för sin sång öfver
Sveriges och Norges förening, och senare mindre priset, bl. a. för
dikten om Karl Johans uppstigande på svenska tronen; hvilken
äfven inbragte honom professorstitel. Han dog kort efter att Andra
Markallsnatten sett dagen, i aug. 1821.x
Den följande figuren, gemensam för båda texterna, är
Tandläkarns far Rim†ors. Det är C. G. Nordforss som härmed afses,
prisbelönt 1789, 1810 och mycket verksam för teatern i synnerhet
som öfversättare. Det är densamme, åt hvilken Kellgren egnat
epigrammet om Rimström, som fått 100 riksdaler för att leverera fyra
pjeser årligen men som häldre bort få 200 för att årligt skrifva
ingenting. Det talas både i Dunciaden och i Rimthussiaden att han
med Sysis aflat "et barn", "en son", benämnd som sin fader, hvilken
1 Atterbom anmärkte ock att en betydligare och genom sin kamp mot
den nya skolan mera välförtjent person än den arma Asphalinius bort väljas
att spela galt, och föreslog Nordforss, Cederborgh eller Järta, (Jfr Fredlund:
C. F. Dahlgren s. 189).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
