Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karl Warburg, Första Markallsnatten och dess förhållande till Hammarskölds urskrift. (Jämte ett tillägg om Andra Natten)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Första Markallsnatten och dess förhållande till Hammarskölds urskrift 119
också öfvade sin konst att locka skådaren till gäspning. Härmed
åsyftas väl antagligen Ekik Noedfoess, flitig teateröfversättare, som
emellertid enligt Hammarskölds egen uppgift var C. G. Nordforss’
broder, ej hans son och dessutom hade aflidit redan 1806. Han
skulle alltså vara den ende döde, som — antagligen af misshugg
— kommit med.
I/orateur de la triste figure, den 1799, 1800, 1809 prisbelönta
äreminnesförfattaren G. von Schantz är gemensam för båda texterna.
Däremot saknas i urtexten Bimthussiadens Ehrenfjant —
"Bränvinsförbudets" och "Näsknäppens" författare, Münchhausens
efter-bildare Eheenfeied Geavallius. Hammarsköld hade skarpt
kritiserat hans "Religionen" och var ock ganska omild mot honom i Sv.
Vitterheten.
Den plats han intog i Rimthussiaden hade i Dunciaden innehafts
af en mera berömd prästman, om hvem det heter:
Följd af en känslig kneckt, Pasarell, i Komaner förfaren,
Som i templen uti Mareno länge förtjusat
Damernas bröst med sockrade ord och ljufliga fraser,
Til des at Sysis gaf åt honom en dubbel belöning.1
Pasarelli betecknar ingen ringare än den berömde kyrklige
vältalaren Cael Petee Hagbeeo, hvars äldre predikokonst var
Hammarsköld en nagel i ögat. Han hade ock fått dubbla priset för
äreminnet öfver Axel Oxenstjerna. I Hammarskölds Sv.
Vitterheten omtalas, att "han inträdde på den prästerliga banan, då det
Lehnbergska maneret stod i sitt högsta flor, och de Leopoldska
grundsatserna om predikosättet ännu hade sitt fulla diktatoriska
anseende och att dessa äfven till en början blefvo hans ledstjärnor,
sitt studium af den akademiska äreminnesvältaligheten utspädde han
med läsning af dåtidens sentimentala romaner". Det omtalas dock,
att sedan Polyfem (III; 40, 42; innehållit en förträfflig granskning,
1 Jfr i Polyfem följande karaktäristik: »Ung präst. Damernas älskling.
Fin kurtisör. Har förklarat, att han endast håller sig till den moraliska delen
af religionen, emedan han ej vet, hur det står till med det öfriga. Bereder
sig till sina predikningar genom studium af La Fontaines romaner».
(Lindbergs anmärkning).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
