Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karl Warburg, Första Markallsnatten och dess förhållande till Hammarskölds urskrift. (Jämte ett tillägg om Andra Natten)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Första Markallsnatten och dess förhållande till Hammarskölds urskrift 121
Men i et Hospital af den grymma sköna förvistes),
Jämte honom som djerft försökte at Philosophia
Råna, men af hennes fot förfärligen stöttes i stussen
Nog är han almänt känd den sprättande Juniperimons}
Af desse kvarstår Juniperimons — L. M. Enberg — i
Rim-thussiaden, Philosophians "spark i stussen" förvandlas och förfinas
till "en kindpust".
Hvem Bete var föreföll till en början litet gåtlikt, men det är
tydligen en viss ÁRvro Bethén, som därmed är åsyftad.2
Mannen hade haft ett ganska egendomligt öde. Född 1756 hade
han 1781 blifvit amanuens i Kongl. Biblioteket, och 1782 notarie i
hofkonsistoriet; emellertid måste han afträda från
ämbetsmannabanan, emedan han yppat sin kärlek — för drottning Sophia
Magdalena, och han blef nu förklarad vansinnig. Sedan lefde han såsom
litteratör i Stockholm, öfversatte arbeten af Mendelsohn, Schillers
smärre prosastycken m. m. Hammarsköld upptager honom i sitt
Philos. Studium såsom en kantisk eklektiker. Han hade 1808 i
St.-posten recenserat Hammarskölds kritik öfver Schiller och i nov.
år 1810 hade han i Journalen ånyo kommit in på detta ämne, hvilket
framkallade en arg insändare från Hammarskölds sida i Polyfem
(II: 46) för hvilken Palmblad komplimenterar denne. (Jfr. Fruncks:
Bref rörande Nya Skolans hist. sid. 169.) Hammarsköld omtalar i
bref till Livijn att Bethén arbetar på en komisk roman (Frunck
a. a.: sid. 171).
Bethén lefde visserligen ännu, när Rimthussiaden utarbetades,
— han dog först 1827 — men det fanns ingen anledning att då
låta honom deltaga i fejden såsom fallet varit, när Hammarsköld
hade sin strid med honom i friskt minne. Anspelningen på hans
hospitalsvistelse är för öfrigt märkligt oädel.
Med dessa figurer slutar Dunciaden sin uppräkning.
1 Detta öknamn förekommer senare i Dahlgrens »Molnskyar».
2 Påvisadt för mig af döe. R. G:son Berg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>