- Project Runeberg -  Samlaren / Trettioförsta årgången. 1910 /
122

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karl Warburg, Första Markallsnatten och dess förhållande till Hammarskölds urskrift. (Jämte ett tillägg om Andra Natten)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

122 Karl Warburg

Mönstrade stodo Eimarne nu på den Sysiska Slätten
I oräknelig mängd som plattityder i Enod.1
Liksom man ofta ser hur myggornas surrande flockar,
Flyga vid solens slocknande brand ur det gytjiga träsket
Likså mot Pinden man såg de stolte Kimarne skyndsamt
Tåga med ifrigt begär at Phoebus och Muserna fälla.

I Rimthussiaden verser 167 —170 och 173—202 förekomma
ytterligare fältbagaren Fistor, lagman C. J. Becker, "Förtjänstens"
diktare, som bakat bröd af lättaste smakmjöl, och Lithorodon, mästarn
i spådom, ärkebiskop Carl von Rosenstein, hvars offer och offertal
utgöra en så lycklig afslutning af Sången.

Den fjärde sången i Rimthussiaden — "Offermåltiden" — saknar,
som nämndt, motsvarighet i Dunciaden och den står jämförelsevis
isolerad samt afbryter t. o. m. handlingen. Man skulle därföre
möjligen vara benägen antaga att den — och icke sista sången —
kunde vara den "sjätte sång", som enligt Sondéns uppgift härrörde
från Atterbom, därest icke den artighet " som Posthumius ägnar Allm.
Journalens Hederskrans", hvilken skrift Atterbom ogillade, talade
häremot.2 Antagligen är denna sång en frukt af samarbete.

"Offermåltiden" lärer, enligt en anteckning i Werners exemplar,
hafva åsyftat en festmåltid, som gafs i Stockholm för att förena
krafterna mot fosforismen och mot dem upprätta ett organ.3 Det
var särskildt de "teckenförbidande neutrer", som härvid
påräknades och åt dessa är ju till en del sången egnad, där de under
Posthumius Priscus’ befäl infinna sig att bistå rimthussarne.

Men härvid inträffade en inkonsekvens. Egentligen borde ju
Riddaren Jans, Esaias den digre, Lithorodon ha stått i neutrernas
fylking, men de voro redan under omarbetande af tredje sången
instuckna i Rimthussarnes här, innan denna fjärde väl var påtänkt.
Det blef icke mycket kvar, när man hvarken ville inmönstra Wallin
eller Hagberg.

Posthumius Priscus är närmast en personifikation af Stockholms-

1 Enod = Oden.

2 Lindbergs anmärkning.

3 Jfr t. ex. Tegnérs korrespondens.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:04:19 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/samlaren/1910/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free