- Project Runeberg -  Samlaren / Trettioförsta årgången. 1910 /
126

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karl Warburg, Första Markallsnatten och dess förhållande till Hammarskölds urskrift. (Jämte ett tillägg om Andra Natten)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

126 Karl Warburg

I et källare rum med sträckta värjor hvaranan

Storma emot, än terz och än qvart kring öronen ljunga

Och Heroism och Ridderlig kraft i ögonen brinna;

Så de anföllo hvarån. Den raske Polhistrio fäcktar

Med ordståt och med Snillefart och Jcänsloförhäfning

Medan Bürger besköljer vår man med sjudande löje.

Länge kämpade de. Af väldiga stötarne döna

Pindens grottor och Helikons höjd och Castalias vågor

Slutligen fattar med hast den Snillekraftige Bürger

Et Diplom (af de småtinget som de Classiske åldrars

Kraftige män med föragt och med hån ansett om de kändt dem,

Men som nu i uplysningens tid är dygdernas sparre),

Yid hvars ända man hängt, i stället för Kungliga klämman,

En ofantelig bit af en mogen, kostelig prustrot

Då Polyhistrio gapade up at dra efter andan,

Kastade Bürger sit mordgevär i hans blomstrande anlet,

Och prustroten trängde sig in i den öpnade munnen

Och i strupen blef fäst. En jordenskakande nysning

Föll den olycklige an. Förgäfves al ifver och möda

At för nysningen sätta en gräns. Den honom på marken

Kastade kull och likasom svett ur hans darrande lemmar

Yerser dref af Racine och Corneille och Piron och Voltaire

Och af än fler som i fördöma dar han nytjat som egna;

Slutligen den med et brak det pudrade hufvudet spräckte,

Och ur remningen nu Polyhistrios snille, förvandlat

Til en loppa, så liten och fin lik den som Grefvinnan

Yäcker ur sömnen och störer ibland i njutningens timma,

Kröp med en suck åt Castaliens brädd och hoppar förtrytsamt,

Men då svallar ur källan en våg och dränker det arma

Lilla kräket. Och så hans genie bortdödde för evigt.

Då nu Markall förnam och den öfriga Rimareskaran

At deras höfvidsman var fallen och dödad i striden:

Då betogos af bäfvan och ångst deras manliga hjertan

At de kastade vapnen bort och sökte at undfly,

Men sit bevingade cavallerie utsände Apollo

Hvilket hämtade in de flyende, gjorde dem fångna

Och dem alla i band upförde på grönskande Pinden.

I Dunciaden är striden sålunda endast lätt skizzerad. Blott
en tvekamp skildras utförligare: den mellan Leopold—Polyhistrio
och Bürger. Valet af denne såsom motståndare till den akademiska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:04:19 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/samlaren/1910/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free