Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karl Warburg, Första Markallsnatten och dess förhållande till Hammarskölds urskrift. (Jämte ett tillägg om Andra Natten)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128 Karl Warburg
kämpe bland tärnor", och det skämtas med hans snatteri från
dussin af skalder.
Den vingelfotade Markall väcker endast löje hos skaldernas
här. Emellertid uppträder nu Thorild och riktar först sitt vapen
mot sin gamle motståndare Stockholmsposten, Posthumius, som är
nära att fällas om ej sångnymfen Annamaria för gammal
bekantskaps skull —
»emedan i fördöma dar min galant du har varit
och jag din väfnad har skött och delat ditt nattliga läger».
försöker rädda honom samt påkallar "generalintendenten" för
hären, "Esaias den digre", hvilken bärgar honom på sin
proviantvagn Skidbladner. En del elakheter mot Tegnérs smak för bordets
njutningar och parodiska anspelningar på vissa hans dikter krydda
denna episod.1
Thorild gifves nu i stället åt Polyhistrio till motståndare, en
ändring som tillhör Rimthussiadens lyckligaste grepp. Ty motsatsen
Leopold - Bürger hade ingen raison d’être, under det att motsatsen
Leopold—Thorild ju ägde verklig litteraturhistorisk innebörd och
Nya Skolan här tillika knyter an vid striden tre decennier tidigare.2
Återstår sjätte sången i Rimthussiaden (motsvarande Dunciadens
femte). Enligt Sondéns uppgift skulle sjätte sången vara författad
af en komiténs ledamot, (Atterbom), "som äfven tillagt Apollos
sluttal".
1 Till de jämförelser som påpekas i Norlings noter kan läggas uttrycket
»try par armar» som åsyftar ett ställe i Nore». (Lindbergs anmärkning.)
2 Man skulle kunna tycka, att redan 1810 eller 1811 en dylik lösning bort
ligga nära. Men betecknande är, att då Atterbom 1810 sänder Polyfem en
»hymn till Thorild» vill Askelöf icke intaga den utan att ledsaga den med en
förklaring. Han befarade nämligen, att man skulle säga »Det är således det
Thorildska partiet, som vaknat upp igen. Ingen skonsamhet då med de där
luftseglarne». Och i noten heter det: »Store män njuta sällan rättvisa till
godo torr än de äro döde; Thorild har först upphört att lefva för få år sedan
och redan börjar hans förtjenst att erkännas bland hans landsmän. — — —
Man bör skilja mellan Thorild och hans efterapare». Då Dunciaden skrefs
hade Thorild ej ännu hunnit få glansen af ett äradt minne och man hade ej
hunnit glömma hans efterapare, till hvilka fosforisterne icke ville räknas.
Atterbom hade kallat dem »några råa ynglingar utan hufvud». (Lindbergs
anmärkning.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
