- Project Runeberg -  Samlaren / Trettioförsta årgången. 1910 /
130

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karl Warburg, Första Markallsnatten och dess förhållande till Hammarskölds urskrift. (Jämte ett tillägg om Andra Natten)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

130 Karl Warburg

Hade jag än af min ömkliga tids skick äfven min andel,

Blef jag ibland af min hetta förförd till förhastade domslut,

Har jag dock gäldat dem. dyrt, så i lifvet, som efter min bortgång.

På Markalls bön:

Dig, om ännu dig ett minne är kvar af den Smak du förfäktat
När du mot Shakspeares yrsla förskref de Voltairiska pillren,
Klopstocks orim agade bort, och Svärmaren Goethes
Convulsioner fördref, och skrämde Ossians skugga;
Dig vid din Stadiga Man jag besvär, din Förtviflan, din Afund,
Att du min kropp ej lämnar till spe åt Poeternas skaror,

svarar hämnaren Kellgren:

Ej besvärje du mig vid min Smak och det sämsta jag skrifvit!
Yägde man ock din lösen af guld, så tung som du sjelf är,
Icke det hulpe; förgäfves du mig så klämmer om benen.
Ty ej något förmår på jorden, i himlen, att frälsa
Dig från det öde, som är dig bestämdt af de evige Gudar.

De synpunkter, som i denna meningsstrid utvecklas, harmoniera
rätt väl med följande rader i Hammarskölds Svenska Vitterhet:
"Han — Kellgren — är i mina ögon mycket för god att vara en
fetisch för rimmarepöbeln eller en egid, under hvilken den kraftlösa
obetydligheten söker hägn."

Slutet från rad 165 i Rimthussiaden motsvaras af rad 15 —
58 i den ursprungliga dikten. Förvandlingen af Markall till åsna
utföres redan här på samma sätt. Apollos sluttal har i Dunciaden
följande form:

»Fåfäng är Prosans Strid mot mit odödliga rike,

Sigtar jag blott min pil från Silfverbågan, så måste

Python utaf dess slag nedsänkas i gytjiga gruset

Derföre varen vid mod I, som mig redligen tjenen! —

Och ej blef något land frånstängdt min vård och min ynnest,

Blir i Tungusien återväckt den gudliga anden,

Lefvande ifver och nit för den förr förvärfvade äran

Och en grundelig böjelse för den höga Sophia,

Skall småsinnets föragtliga spel och fladder förjagas,

Skall detta manliga folk en gång i stundande tider

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:04:19 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/samlaren/1910/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free