Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karl Warburg, Första Markallsnatten och dess förhållande till Hammarskölds urskrift. (Jämte ett tillägg om Andra Natten)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Första Markallsnatten och dess förhållande till Hammarskölds urskrift 143
för och den som därvid förde pennan lär ha varit Andeks
Linde-bekg1 och han gjorde det icke utan fyndighet.
Han betecknar Nya Skolan såsom vitterhetens Misteltein, som svurit
hat och död mot allt hvad fäderneslandet äger stort och aktningsvärdt af
snille och litterär förtjenst. Han fastslår att boken skall vara en
hämndeakt med anledning af A. J:s kritik af Poetisk Kalender och säger att denna
art af hämnd ej bör förvåna någon, som vet att sekten ej försmår något slag
af låghet eller skändlighet.
Denna skrift hör emellertid ej till det värsta slaget. Det erkännes, att
parodin är gjord med skicklighet och att de verser, som äro af författarens
egen fabrik, i allmänhet äro bättre än i deras öfriga arbeten. Liksom det
hände, att betydande författare misslyckats, när de förnedrat sig till
personliga hänsyftningar och smädelser, så vore här förhållandet motsatt. Ovettet
och lågheten vore just det element, där förf. till Markalls Sömnlösa Nätter
trifvas liksom grodan i dyn. De ha därför misslyckats mindre här än i sina
öfriga skrifter.
Emellertid påvisas ett grundfel i handlingen. »Striden föres emellan två
härar, som aldrig varit i strid. Yåra litteratörer tåga i härnad mot
författare, som de aldrig nämnt utan vördnad och beundran. — — — En
# strid mot Shakspeare, Petrarca eller Cervantes, förd med lika vapen och i
öppet fältslag vore ej så särdeles skamlig äfven om den förlorades. Herrarne
själfve spela däremot ingen rol. Yida ärofullare hade det varit om de
framträdt på skådebanan, om t. ex. Atterbom framstått mot Leopold,
slagit honom för hufvudet med alla årgångarne af Poetisk Kalender och
därigenom förorsakat honom ett konvulsiviskt skratt eller en nervös gäspning,
som slutat hans dagar; om herr Hammarsköld uppträdt mot Schiller, mot
Rec. i Allm. Journalen eller i Stockholmsposten och med något af sina
arbeten t. ex. De Kritiska Brefven, de Poetiska Studierna, Hederskransen eller
något dylikt, frambragt hos dem en dödande vämjelse».
Bland Livijns papper i Kongl. Bibl. (Lyrica) ligger ett utkast
till ett svar på denna kritik, som jag dock icke funnit tryckt. Det
förklaras där, att Markall ju nu nedslagit sina bopålar i Halland
och sålunda icke själf lärer burit sin smärta fram, utan är det
säkerligen någon ny Cham som, förgätandes den förres näpst, blottat sin
faders blygd. Man skulle emellertid gärna gå vederbörande till
1 Wallmark hade rest bort till Halland och lämnat befälet åt denne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
