- Project Runeberg -  Samlaren / Trettioförsta årgången. 1910 /
145

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karl Warburg, Första Markallsnatten och dess förhållande till Hammarskölds urskrift. (Jämte ett tillägg om Andra Natten)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Första Markallsnatten och dess förhållande till Hammarskölds urskrift 145

Med ingen ann’ förtjenst, än af ett pjåkigt qvitter,

de lefva ljufligt, dessa små;

de prisas af en hvar, som ger sig ut för vitter

och tror sig sångens konst förstå.

Men när i ymnigt mått de spis och ära njuta,

då lemnas jag uti förakt och nöd;

dem’göder deras pip; men min talang att tjuta

den anses icke värd en enda kaka bröd».

Och nu sitt vida gap den glupske tjutarn spände

på jord och himmel lika vred;

ett metriskt vow-vow-vow han uppå månen sände;

men månen derför ej utur sin bana skred.

Dess klot blott mer och mer sig tände

och göt, liksom förut, sitt ljus i dälden ned.

God’ Herrar slutligen ett gunstigt öra lånen
åt Sparfvens reflexion, från busken, där han satt:
»Kär Hunden har en Sömnlös Natt
så skäller han på månen».

Dessutom lät Järta i Allm. Journalen 30 oktober införa en
episk dikt: Fragment i den epo-metro-caniniska diktarten, som helt
anslår samma ton som i Markallsnätterna och därur äfven lånat
citat.

Ljunggren har redogjort för denna skämtdikts innehåll. Den
skildrar huru Atterbom ("Polysonetto") hos Sömnens Gud förgäfves
söker bot för sin sömnlöshet. " Gäsplingens" bön väckte emellertid
ej Guden, som somnat hårdt in vid Hammarskölds Poetiska Studier.

Sedan vände han sig till Zeus och bad om nåd:

Förbarma dig öfver en yngling, född till ädlare värf, men dårad af
smädelsens lusta.

Merkurius meddelar honom dock:

att Guden som världarne styr och stjärnorna tände
Bryr sig ej om att tysta en valp, som gläfsar på månen.
Bryr sig ej heller om att dig bestraffa och tysta,
Fritt må du smäda så ilsket du vill de ädle på jorden.

Samlaren 1910. 10

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:04:19 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/samlaren/1910/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free