- Project Runeberg -  Samlaren / Trettioförsta årgången. 1910 /
148

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karl Warburg, Första Markallsnatten och dess förhållande till Hammarskölds urskrift. (Jämte ett tillägg om Andra Natten)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

148 Karl Warburg

Näst efter dessa var föreslaget att låta en strof följa, som
äfven finns bland Livijns papper.

Ren i de Philistéers säd I skickat
En eller annan räf med eldtänd svans
Gevären vi försökt, det har ej klickat
Ty jemmerpustar höras allestans
Yi ve, ve ropat, men de voro stora
Dagbräckningen är skedd, märk nu Aurora!

Skämtet med Atterboms filosofiska termer i strof XXIV:

Det absoluta, att i korthet tala,

Är ett subject-object till sin potens

Ej det reala, ej det ideala

Det kallas kan, men blott indifferens o. s. v.

härrör från Sondén, under det att svaret

O hvilken visdom!» ropade Lorenzo
Och pipan slängde under närmsta stol
En skål ännu, och den blir in extenso
Bibamus fratres! »— Måne, jord och sol
Må vittnen bli, hur för det absoluta
Min penna löpa skall och aldrig sluta

är ett bidrag af den skäligen okände JSFahum Bergström,
biblioteksamanuensen Ödmann.

Vidare följa bidrag af Sondén (jfr 52) och af Livijn, som dels
diktat 70:de strofen om Scheutz— "skytten", hvilken till Markalls
förtrytelse knutit vänskap med Skogsmänniskan (Shakspere), dels
hela följden af strofer 78—-85 med utfall mot C. v. Rosenstein
(räfven1) och framför allt mot Bocken (Järta) som likväl förklarar:

»Ej längre Bock, jag Kontrabock är vorden»,
Så Jans, »och knuffas nu ej utan skäl,
Det var en tid jag stannade bland hjorden
Mot trädgårdsmästarenas våld och gräl,

1 Livijn, som hade ett horn i sidan till denne, hade tillärnat honom
skarpare hugg. Det framgår af hans bref till Askelöf, att han misstänkte C.
v. Rosenstein för att vara upphofsman till ett angrepp i Anmärkaren (oktober
1820) mot Askelöf för dennes verksamhet som magasinsdirektionens ombud i
fråga om spannmålsförsäljning till England, därvid Livijn trädt inom
skrankorna för sin vän.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:04:19 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/samlaren/1910/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free