Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karl Warburg, Första Markallsnatten och dess förhållande till Hammarskölds urskrift. (Jämte ett tillägg om Andra Natten)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Första Markallsnatten och dess förhållande till Hammarskölds urskrift 151
stroferna 71, 72, 73, 76 om Askelöf, Palmblad, Geijer, Euphrosyne
och Ehrensvärd. Geijer slipper här jämförelsevis lätt undan, men
Livijn, som alltid var honom och göterna gramse, hade
ursprungligen haft för afsikt att gå honom mer på lifvet, för hans hållning
i den religiösa frågan. Han slungar i en struken strof
bläckkaskader mot himlen, men bockar sig samtidigt djupt "att ej vår Herre
må bli förargad på hans stolta mod". Sondén har författat
stroferna 74, 75, 86 (om Dahlgren, Vitalis, sig själf, Hedborn), under
det Hammarsköld bestått stroferna 81 och 84 om Svedenborg och
Höijer.
I femte sången medverkar Sondén med stroferna 2, 10, 18, 19,
44, under det Livijn skrifvit 51, 52, 59, 61, 62, 65 — 68 — med
deras rätt tama anspelningar på de skaldestycken, som förekommit i
Poetisk Kalender; f. ö. med snärtar åt Almquist:
»Så kom en esoterisk, lärd magister
En exoterisk päls ikring hans kropp
I nio flikar fladdrade i natten».
samt vidare 102, 113, 115.
I den sista sången har Livijn författat stroferna 1, 2, 12, 15 —
23, 30, 32 — 33, hvari Manhemsförbundet parodieras, under det
Sondén lämnat strof 8 samt 88—94, 96 och 146.
V24 mars 1821: I den Ephemerico Politiska verlden är det gräl. Argus
som bekommit 1,600 prenumeranter, hvarigenom den ene af dess redacteurer
numera knappt vågar äta soppa och dricka vatten i farhåga för bristande
utkomst, och den andre åter ej tror sig kunna äta annat än sköldpaddsoppa och
dricka Champagne för öfverflödig utkomst, Argus säger jag, satte på sig
kännareminen och talade tjockt till de öfriga Dagbladssättarne som däraf
upp-bragtes och drogo i härnad.
1 Livijns uppfattning vid denna tid af Geijer framgår bl. a. af följande
uttalande i bref till Askelöf:
»Herr Geijer, som för att tala Gammal Lagstil, bort ställas vid stupone,
dels för det han understått sig, att med en trångbröstighet utan like, stympa,
omskrifva och snöpa Thorild, dels ock för det han i sin afhandling om
Thorild ådagalagt en gränslös egenkärlek och högfärd, har genom ett politisk(t)
och af herrar Blomsterlöf (?) och Rephanus Flos vålladt missgrep fått en
betydenhet som kunnat göra honom farlig, så framt han rätt förstode att
maniera sin betydenhet. Hans frisägelse har väckt en allmän sensation och
Götherne hafva rest sina Gullinborstväpnade hufvuden i vädret».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
