Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oscar Wieselgren, Olaus Verelius Peregrinatio Cosmopolitana och dess källa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olaus Verelius Peregrinatio Cosmopolitana och dess källa 153
inom 1600-talets svenska litteratur öfver hufvud taget. Det
representerar som bekant en genre, som inom det sjuttonde århundradets
diktning åtnjöt stor popularitet, nämligen den visionära
reseskildringen. Efter en kort inledning, där han skildrar sina tidigare
ungdomsår, berättar författaren, huru han gripits af lust att se
den vidtberömda och mångomtalade staden Cosmopolis. Sedan han
besegrat sin moders betänkligheter gent emot denna resa, begifver
han sig på väg och uppnår utan äfventyr målet för sin färd. Vid
sitt inträde i staden sammanträffar han med en äldre man af
vördnadsbjudande utseende men torftigt klädd och synbarligen
tryckt af fattigdom. Denne erbjuder sig att föra främlingen
omkring i staden och visa honom dess märkvärdigheter. Under
växlande samtal genomvandra de därefter tillsammans staden, och
hvar gång något märkligt uppträde eller någon mötande person
fängslar deras uppmärksamhet, förklarar den gamla tilldragelsens
rätta innebörd eller ställer de förbigående i deras rätta belysning.
Bland de första, som kommer dem i möte, märkes en till synes
högt uppsatt man, rikt klädd och åtföljd af en stor skara
uppvaktande, hvilka trängas omkring honom. Främlingen känner
sig imponerad af denna syn, men den gamle afkyler hans
entusiasm genom meddelandet, att den förmente dignitären endast
är en oduglig uppkomling, som förslösar hvad hans föräldrar med
möda sparat samman. På samma sätt visar sig den ene efter den
andre bland de mötande vara något helt annat än hvad han synes.
Mannen går i sin hustrus likprocession sörjande icke öfver förlusten
af sin maka utan öfver de dryga begrafningskostnaderna, på samma
gång som han redan börjar fundera på ett nytt giftermål. En
hustru, hvars man nyligen aflidit, synes visserligen inför världens
ögon vara mönstret af en trogen och sörjande änka, men i själfva
verket har också hon redan börjat göra upp planer på att låta
någon annan träda i den bortgångnes ställe. En mötande skönhet,
som lockar den oerfarnes ögon, afslöjas som en gammal kokett,
hvars dragningskraft blott är en produkt af allehanda toalettkonster.
En förnäm herre, som stolt åker fram genom folkmassan i sin af
talrika tjänare omgifna vagn, är trots all sin yttre glans förföljd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
