Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oscar Wieselgren, Olaus Verelius Peregrinatio Cosmopolitana och dess källa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olaus Verelius Peregrinatio Cosmopolitana och dess källa 155
plågor, som i framtiden komma att drabba dem. Jurister och
advokater däremot få ej gå lösa utan hållas instängda längst ned i
helvetet, ty man fruktar för, att de eljest med sina otaliga knep
och konster skulle vålla alltför mycken oro bland djäflarna.
Efter att sålunda hafva genomvandrat hela helvetet föres
berättaren till slut inför Plutos eget tribunal, där just för tillfället
Minos, Rhadamantus och Æacus äro samlade för att fälla dom i en
anhängiggjord process. Julius Cæsar uppträder nämligen och riktar
en skarp anklagelse mot sina mördare, hvilka han förklarar hafva
handlat blott af härsklystnad och ej af kärlek till friheten, som de
velat låta påskina. Men Brutus försvarar sig och sina
meningsfränder därmed att Cæsar blott rättvist straffats för sitt
handlingssätt mot Pompejus och att hans fall varit nödvändigt för Roms
frihet. Medan man väntar på domen, framträder den ena efter den
andra af skuggorna för att beklaga sig öfver sitt öde. Clitus,
Seneca och Sejanus framlägga de oförrätter, som de haft att utstå,
och med dem förena sig ännu flera. Därtill komma äfven alla de
stora historieskrifvarna och filosoferna, hvilka blifvit angripna af
de tyranner, mot hvilkas ogärningar de riktat sina skrifter.
Mellan dem utspinner sig en lång debatt, hvilken äfven hänskjutes till
framtida afgörande vid Minos domstol. Till sist uppläser Pluto ett
dekret, där han gör sin vilja känd, hvarefter församlingen skingras
åt alla håll. Berättaren, som nu börjar blifva ängslig för, hur han
skall lyckas komma ut ur helvetet, hänvänder sig med bön om
bistånd till en djäfvul, som villfar hans begäran, hvarefter han
inom kort återfinner vägen tillbaka till sitt hemvist.
Vid studiet af denna skildring kan man icke undgå att märka,
hur löslig dess komposition är och hur föga inre samband, som
förefinnes mellan dess olika partier. Första delen, skildringen af
staden Cosmopolis, är helt och hållet fristående, och de båda
följande helvetesskildringarna, vandringen genom Inferno och tvisterna
inför Plutos domstol, hafva icke heller något gemensamt med
hvarandra. Man anar redan af denna anledning, att Verelius arbete ej
har karaktären af original utan utgår från förebilder inom den
föregående tidens europeiska litteratur. Och det visar sig äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
