Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Böök, Prosabidrag af Fru Lenngren i Stockholms-Posten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184 Fredrik Böök
An mera signifikativ är öfverensstämmelsen, när den, såsom
redan i några af de anförda fallen, icke blott är rent stofflig, utan
äfven innefattar en likhet i uppfattningssätt, i sympatier och
antipatier. Satiren i prosabidragen är alltigenom Lenngrensk; det som
väcker löjet och framkallar de ironiska infallen är alldeles samma
företeelser som de, hvilka inspirerat fru Lenngrens dikter.
Först och främst är det kvinnokönets svagheter som gisslas.
Skvalleraktigheten och förtalet, som fru Lenngren öfverallt
begabbade och som hon gjorde till föremål för sin första stora satiriska
dikt, "Tekonseljen", utgöra ett af hufvudmotiven i prosabidragen
(I, III, XV, XXIII, XXV). Särskildt märklig är XV, därför att den
ingenting annat är än en förkortad, artistiskt underlägsen replik af
den sedebild, som fru Lenngren gifvit i "Tekonseljen". Själfvaden
försmädliga glosan kommer igen: "sistleden Torsdags hölts
The-Corneille"; och samtalsämnenas beskaffenhet och konversationens
gång öfverensstämma alldeles med hvad fru Lenngren skildrat i sin
ungdomsdikt: "Efter flere viktige rådplägningar om barnsängar,
pigor och syltsaker, företog sig ändteligen Sälskapet en oskyldig
granskning af Nästans fel."
Ett af de drag, som i prosabidragen oftast återkomma, är
damernas inbördes afundsjuka, som aldrig rasar grymmare än när någon
af väninnorna fått ett vackert smycke, en ny robe eller ett elegant
pälsverk (X, XI, XII, XXII, XXIII). Framhäfvandet af detta drag
är i full öfverensstämmelse med fru Lenngrens skarpögda och
realistiska kvinnopsykologi, och man återfinner det på flera ställen i
hennes dikter: i "Grefvinnans besök"1 ämnar prästgårdsmamsellen
efterhärma unga frökens garnering "till granngålsmamsellernas
harm", i "Tekonseljen"2 ge fruarna luft åt sin afund öfver Calistas
robe och Corinnas ring, och i epigrammet "Till mamsell Louise"3
talas det om "skänker, som dig gifs i kväll, — som andra flickors
afund väcka", på samma sätt som köpmansfruns julklappar väcka
de öfriga fruarnes förbittring (XXII).
1 Samlade Skaldeförsök, s. 47.
2 Ibid., s. 138.
3 Warburg, a. a., s. 138.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
