Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Böök, Prosabidrag af Fru Lenngren i Stockholms-Posten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194 Fredrik Böök
användas, af det enkla skäl, att vi icke eljest äga någon prosa af
fru Lenngrens hand. Jämförelsen mellan hennes poetiska språkbruk
och prosabidragens kan därför näppeligen omfatta något annat än
ordval och ordförråd.
En del hithörande har redan i det föregående anförts ur andra
synpunkter, och åtskilligt skulle kunna tilläggas. Språkets ovanligt
sakliga, oabstrakta hållning, med dess förkärlek för de veritabla
benämningarna och "le mot propre" är något så utmärkande för
fru Lenngren, att alla uppräkningar här äro öfverflödiga. Vill man
ha prof på mera speciella öfverensstämmelser i glosförrådet, så kan
man t. ex. påpeka användandet af ordet gnaga i Journalen (XXII).
Det säges där, att köpmannens kompanjon "gnager ständigt på sin
hustrus fåfänga". Man har ordet i precis samma betydelsenyans i
"Tekonseljen", strof 28 i den äldsta ansättningen,1 där det heter:
Min man knapt pängar nämnas tål.
Han gnager jämnt, att jag bör spara.
I Journalen (XXII) kallar köpmansfrun sin piga för tassa ("den
tåssan slog så hårdt i dörren"); hos fru Lenngren användes ordet
på samma sätt dels i "Tekonseljens" äldre affattning2 ("få se om
tåssan det förstår"), dels i "Toaletten"3 ("bakvändt allt hvad
tåssan gör"). — I Journalen (XXII) använder köpmansfrun smekord
om silfverservisen: "det var aldrakäraste täkt"; i " Tekonseljens’i
äldre version4 återfinner man adjektivet, när fruarna hänfördt utropa:
Ack, det var alltför täcka kragar! —
Nå, detta tyget är för rart.
Fru Lenngrens psykologiska karaktäristik är alltid oerhördt
konkret. Den analytiska och beskrifvande metoden, så utmärkande
för fransk litteratur, begagnar hon sällan; hennes skildringssätt har
något engelskt genom sin handgriplighet, sin sinnliga bestämdhet,
1 Warburg, a. a., s. 59.
2 Ibid., s. 56.
3 Samlade Skaldeförsök, s. 57.
4 Warburg, a a., s. 51.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
