- Project Runeberg -  Samlaren / Trettioförsta årgången. 1910 /
200

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Böök, Prosabidrag af Fru Lenngren i Stockholms-Posten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

200 Fredrik Böök

1775, ingå en hel serie strofer,1 där sladdret, det öronbedöfvande
sorlet kring tebordet, med utrop, invändningar och ofullbordade
satser, återges nästan fonografiskt. Warburg har mycket träffande
karaktäriserat effekten, när han säger,2 att "dialogtonen är
förherrskande" och att det hela ger "en framställning af den diffusa
konversationen vid ett kafferep med allt dess ologiska huller om
buller"; han påpekar äfven att versen blir rätt oredig och
svårbegriplig.

Den konstnärliga förebilden till dessa senare strukna strofer
är ingenting annat än trettonde arket i Argus’ andra del, kalladt
"Petits-maitrarne i Stockholm afmålade". Dalin har där återgifvit
stojet på kaffehuset, med alla deltagarna pratande i munnen på
hvarandra, med de afbrutna replikerna och de plötsliga inpassen, på
alldeles samma sätt som fru Lenngren, rent fonetiskt så att säga,
utan förklaringar och upplysningar om hvilka de talande äro, så
att effekten blir precis den som Warburg beskrifver: läsaren förstår
till slut knappast sammanhanget. Det är också afsedt: författaren
triumferar öfver framställningens illusoriska beskaffenhet just när
läsaren vill stoppa fingrarna i öronen.

Dessa Dalins petits-maitrar äro på ett komiskt sätt
karaktäriserade redan genom sina namn: de heta exempelvis Frisure, Du Crin,
Galon, Käppknapp. Man får en föreställning om deras intighet
redan genom detta att klädesplaggen utgöra det mest signifikativa
i deras utseenden. Fru Lenngren har begagnat precis samma metod:
i Journalen införes en fänrik Spakrage (XXII) — han är betecknad
tillräckligt med detta högmoderna plagg. Fänrik Pirouette (XX),
bokhållaren Caspar Frackråck (XXI) och många andra ha döpts ur
samma synpunkt, och den återvänder i fru Lenngrens dikter. Ligger
icke här en grodd till den artistiska princip, som ofvan uppvisats
hos fru Lenngren, att kläda den psykologiska karaktäristiken i den
mest handgripliga, sinnligt bestämda form?

Det är icke så litet fru Lenngren kunnat hämta ur Argus. Den
berömda tjänstfolkssatiren, "Samtal mellan Balzar och Elsa" (II, 10),

1 Se särskildt stroferna 13—15, Warburg, a. a , s. 51—52.

2 A. a., s. 63.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:04:19 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/samlaren/1910/0208.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free