- Project Runeberg -  Samlaren / Trettioförsta årgången. 1910 /
205

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sverker Ek, Om Kellgrens sista diktning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Om Kellgrens sista diktning 205

namn, och hvars vänskap hedrar mig. Jag har icke glömt, at
dessa tvänne afseenden, efter vissa människjors förfinade Sedolära
bordt afhålla mig från alla loford äfven i den stund de varit sanning.
Men jag hatar denna Sedolära, som endast tillåter försmädelser mot
de kända och lefvande, berömmet för de okända eller döda, som
pålagt bifallet at hviska, kritiken at tala högt; som lämnar fritt åt
Satiren at ofta ovärdigt sönderslita en blottad oförmögenhet,
men nekar Vänskapen at hedra et namngifvet Snille; som drifver
oss at tro at alt lastande är rättvisa, alt loford väld; som bjuder
duglöshet och förtjenst at lika blygas för dagen. Jag til sluter mina
ögon för de verkelige motiverna til detta besynnerliga tänkesätt.
Jag vill tvinga mig at ej föragta det menskliga hjertat."

Detta modiga uttalande bär för visso prägeln af Kellgren. Han
var ju egentligen Clewbergs ende vän i Stockholm — Leopold kände
honom väl knappt ännu — och vill man fråndöma honom
recensionen, måste man alltså antaga, att han icke allenast varit stum,
utan låtit någon annan yfvas öfver sin vänskap för Clewberg i
Kellgrens egen tidning. Men stycket bär så många andra spår af
Kellgren. Hvem var väl mäktig denna skälfvande harm på detta
vibrerande språk mer än han? I detta fall bör man jämföra
uttalandet med Kellgrens reflexion om människors håg att smäda snillen.
Bland Strödda reflexioner finnes också en, hvilken fastslår samma
erfarenhet, som här förkunnas, men tydligen är skrifven i en mera
pessimistisk stund "Välsignad evigt vare medbröders visa nit! Då
de hviska dig sit beröm, blåses smädelsen i basuner."1 För att nu
också beröra inledningen till samma recension har Kellgren
visserligen icke förut följt dess program att mera recensera "goda
Skalders quäden" än utsätta "til åtlöje en tiltagsen klåpare", men det
motiveras här med Kellgrens älsklingssats, att allmänheten "ej ännu
hunnit lära sig at omant fästa sig vid det som förtjenar des
aktning". Föröfrigt är det ej enda gången Kellgren uppträtt emot sin
egen äldre verksamhet; fallet Bellman är ett godt exempel. För
att dessa uttalanden ej skulle verka alltför inkonsekventa, tror jag,
att Kellgren i början sökt maskera sig. När han sedan talar sig
Jfr.SI. Skr. 1796, III, sid. 226—27, 224.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:04:19 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/samlaren/1910/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free