Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sverker Ek, Om Kellgrens sista diktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208 Sverker Ek
Kellgren.1 I sitt hälsningstal till Nordin i Svenska Akademien 1786
nämner Kellgren Ossian som exempel på att de förträffligaste
skrifter på ett fattigt språk måste få föga glans. I K- och k-brefvet få
vi veta, att Kellgren då tänkte fortsätta sina öfversättningar af Youngs
första "Complaint" och första "Satir", som han långt tidigare
på-begynt. Där nämner han ochså Shakespeare vid sidan af Corneille
och Racine. Att mot slutet af 1780-talet och under förra hälften
af 1790-talet ett nytt intresse för England visar sig i
Stockholms-Posten påpekar Sylwan.
Man frågar sig kanske: hvarför kommer detta stora intresse
för engelsk litteratur fram så tydligt just nu. Jag vill då betona,
att hela vår litteratur vid denna tid tydligen får en stark påverkan
från England. Det är icke blott fallet med Thorild och Lidner2
utan äfven med män sådana som Oxenstierna och Adlerbeth.
Oxenstiernas "Morgonen" och "Natten" ha sålunda rönt ett tydligt
inflytande från Young, och säkerligen har Oxenstierna studerat Milton
och Ossian, innan han afslutade "Dagens Stunder". Adlerbeth har
redan 1777 studerat "Paradise Löst." 1783 läser han Ossian och
känner då redan till Young.8
Det allmänna engelska inflytandet visar sig närmast i en ny
naturkänsla, särskildt i känslan för och tillägnandet af natten (efter Young
och Ossian) och solen (efter Milton och Ossian). Jämföra vi
Oxenstiernas Natten sådan den intogs i Dagens stunder med den tidigare
versionen i Utile Dulcis " Vitterhetsnöjen II" 1770, så finna vi ett nytt
personligt och romantiskt inslag i den senare affattningen. Typiska
sådana nya nattstämningar finna vi fullt upp hos Lidner och i Kellgrens
"Ode öfver Förtviflan". Under 1780-talet får också vår litteratur en
rad solsånger. Tengströms imitation af Carthon (St. P. 1780 n:r 261)
är väl den tidigaste; så komma alla solhymnerna i Dagens Stunder
och den praktfulla målningen af soluppgången i "Skördarnes" 3:e
sång med tydliga anslag från Milton (P. L. bok 3 början), Lidners
"Solsång" i "Yttersta Domen" (inspirerad af Milton), Kellgrens
1 Ossian i den svenska dikten och litt, 1895, sid 64.
2 För Lidner ha vi ju att tillgå Lamms utmärkta undersökning i
Samlaren 1909.
3 Jfr Rosensteins Brefväxling Sv. Mem. och Bref IX, sid. 155, 156, 159.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
