- Project Runeberg -  Samlaren / Trettioförsta årgången. 1910 /
209

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sverker Ek, Om Kellgrens sista diktning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Om Kellgrens sista diktning 209

"Dälden" m. m. I sin dikt till Oxenstierna med anledning af
Dagens Stunder (1786) fattar Kellgren denna diktcykel närmast som
ett besjungande af solen, hvilket kan ge en aning om att Kellgren
fått känsla för soldikten genom Oxenstierna.

Både Oxenstierna och Kellgren torde emellertid ha förts in i
denna nya naturstämning också genom Delille. Dennes
naturbeskrifvande dikt "LesJardins" (1782) hör till förebilderna till
"Skördarna", och vid sin många år därefter (1815) utkomna öfversättning
af Paradise Löst använder sig Oxenstierna i hög grad af Delilles
kommentar till denna dikt. Kellgren, som ägde "Les Jardins" i
sin boksamling, blef uppmärksammad på Delille genom Rosenstein,1
då denne 1783 var i Paris. Troligen har han skaffat sig dikten
genast därefter.

"Les Jardins" är den sista i raden af franska naturbeskrifvande
dikter af någon betydelse. Den bär också spår däraf. Delilles
direkta naturgemenskap är synnerligen ringa. Han har med
välbehag promenerat i Versaillesparken. Han har utsträckt sin promenad
till de omkringliggande skogarna och betagits af det allvar och den
höghet skogsensamheten inger. Så har han läst Milton och mycken
annan engelsk litteratur, fått ett intryck af den nya engelska
trädgårdskonsten, och Vergilius Georgica har gått honom i blodet. Till
sin ovanliga böjlighet och förmåga att förstående intränga t. ex.
också i Iliaden kan Delille icke lägga någon stark egen känsla.
Det hela blir ett elegant broderi, i hvars mönster man bland annat
upptäcker motiv från skogar och bergsklyftor, men intvingade i
den allmänna sirligheten.

Delilles betydelse för Kellgren blef nog ganska stor. Redan
det att Delille pekade på Milton med en sådan beundran och lät
ana det storartade i skildringen af Paradiset liksom i målningen af
Adam och Evas kärleksmöte var viktigt. Det erinrar ju om
Kellgrens nyss citerade egna omdöme. Delilles sätt, att framhålla den
franska parknaturen bredvid den engelska skogs- och bergsnaturen
beundrades nog af Kellgren. Delille säger en gång om träden

»lei, j’aime sa grace, et là, sa majesté».
1 A. a., s. 202.
Samlaren 1910. ]4

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:20:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1910/0217.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free