Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sverker Ek, Om Kellgrens sista diktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210 Sverker Ek
"Rosen äger ej Granens höjd, icke heller Granen Blommans
behag. Hvilken vågar ni väl fördöma?" är ett omdöme vi återfinna
i uppsatsen "Om Skadan af en uteslutande Smak" (1786). Jag
anför också Delilles omdöme om bergsnaturen i 3:dje sången:
»Que je m’y sens saisi d’un agréable effroi!
Tous ces rocs variant leurs gigantesques cimes,
Vers le ciel élancés, roulés dans des abimes,
L’un par 1’autre appuyés, l’un sur 1’autre étendus,
Quelquefois dans les airs hardiment suspendus,
Les uns taillés en tours, en arcades rustiques,
Quelques-uns à travers leurs noirátres portiques
Du ciel dans le lointain laissant percer 1’azur,
Des sources, des ruisseaux le cours brillant et pur,
Tout rappelle à 1’esprit ces magiques retraites,
Ces romanesques lieux qu’ont chanté les poêtes.»
Det förefaller mig som om Kellgren af denna skildring väckts
till de vackra ord om Norrland han fäller på en resa 1787 utmed
ostkusten upp till Hernösand. Han skrifver: "Alt är här styrka
och storhet; en natur en saillie. Berg mot skyn och dalar ned i
afgrund . . . Norrland är vackert och vackert i den styl, som jag
mäst älskar." Dessa små anteckningar kunna kanske tillsvidare vara
nog för att ge en föreställning om Delilles inslag.
Vi öfvergå nu till att behandla Kellgrens enskilda dikter.
Först några ord om öfvergångstidens produktion. Hufvudintresset
tar här versifikationen af Gustaf IILs dramer. Af dem är det dock
svårt att dra några fasta resultat. Kellgrens fantasi var ju bunden
både af konungens utkast och af kompositören. En sak är dock
klar. Sysslandet med fosterländska ämnen, särskildt Gustaf Vasa,
har haft en stor betydelse för Kellgren genom att ge honom
historiskt perspektiv och* låta hans starka fosterlandskärlek träda fram.
Förmår man ej utläsa detta ur själfva dramat, så kan man
åtminstone finna det i de manligt stolta inledningsorden: " Men at genom
sin själ öpna en väg til Lyriskt uttryck för de stora känslor, som
födde detta verk, härtil fordrades mindre at vara Skald, än en rätt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
