Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sverker Ek, Om Kellgrens sista diktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om Kellgrens sista diktning 211
skaffens Svensk; och mit enda högmod är at förtjena denna heder."
Denna svenskhetskänsla, blandad med Kellgrens egen stolta
frihetsträngtan bär upp den allbekanta kören " Ädla skuggor" — i själfva
verket vår första folksång — liksom de fyra ädla fruarnes chor
(Act. I: 8) "Och I, som förr åt fallna trälar ..." med dess än mer
markanta historiska perspektiv. Det behöfver knappt anmärkas, att
en allmän anslutning till Ossian finns i hänvändningen till hädanfarna
fäder liksom i orden skuggor och vålnader.1 Kellgren förmådde
emellertid här ej blott tolka patriotiska känslor utan äfven religiösa. I
Gustafs bön vid uppstigandet den morgon kampen om Stockholm
skall stå (Act II: 9) får han in en verkligt gripande psalmton.
I "Gustaf Adolph och Ebba Brahe" — det andra drama, som
här behöfver medtagas — har Kellgren, som kändt är, genom att
tillgodogöra sig Ewald fått in en ny hafskänsla i sina fiskarkörer.
Genom exemplet från "Fiskerne" kom han säkert också på tanken
att i en balladstrof utföra Cathrinas af konungen utkastade aire
(man bör observera, att konungen i två rader föreslår ett helt annat
versmått). Först genom att "Hönsgummans" vers och uttryckssätt
upptagas få de af konungen framkastade pittoreska dragen lif
och åskådlighet. Utgående härifrån tror jag mig kunna betona, att
den lyriska innerligheten liksom den relativa äktheten i den
folkliga tonen i hög grad komma från den Kellgrenska versens
trollförmåga att lefvandegöra kungens tacksamma plan.
Hvad dramerna angår få vi nöja oss med dessa vinkar, men för
att fullständiga bilden af Kellgrens intensioner under denna tid
måste vi också kasta en blick på hans samtida lyriska dikter. Från
åren 1783 — 86 äro de alla tillfällighetsdikter eller imitationer.
Kellgren har ytterst litet vårdat sig om dem; mycket få blefvo tryckta
samtidigt, ej många sedan heller. Flera känna vi därför blott
genom titlarne, andra hittills okända kunna kanske uppletas. För
öfversiktens skull lämnar jag en liten kronologisk skiss af de af
mig kända.
1 Om Kellgren redan nu kände Ewalds »Kong Christian» har väl också
den sporrat honom till täflan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
