- Project Runeberg -  Samlaren / Trettioförsta årgången. 1910 /
213

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sverker Ek, Om Kellgrens sista diktning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Om Kellgrens sista diktning 213

Som jag tror, kan man i dessa års dikter upptäcka en lätt
skiftning i Kellgrens dikteriska utveckling. Den fria, nästan
kåserande tonen hade han tidigt anslagit, framför allt i "Mina Löjen".
Där finna vi också en Kellgrens personliga temperament närstående
stämningsväxling mellan löjen och tårar, förtjusning och afsmak.
Båda dessa särmärken utvecklas på ett nytt sätt i dessa års dikter.
Kellgrens ton i versen blir så fri, att den starkt närmar sig hans
intima brefstil, och ändå erfar man ständigt en fläkt af ren poesi.
Det bästa tidiga exemplet på detta är dikten till Armfelt. På ett
utomordentligt lefvande och sprudlande sätt bevaras
konversationstonen ständigt, men hur vackert komma icke de käcka
barndomsminnena fram, och på hvilka värdiga villkor få icke Gustaf och
Armfelt sitt lof. Det är säkerligen viktigt, att Kellgrens känslor
springa fram midt ur en raljerande hvardagston. Man ser, hur
verklig hans innersta och varmaste känslighet blifvit för honom, och
det är tydligen blott en tidsfråga, när han skall kasta roccocoskalet
för att låta den helt framträda. En brytning med roccocostilen
innebär tydligen "Nytt försök til orimmad vers", som är en satir
mera i engelsk anda. Verkliga känslogenombrott finnas, såsom vi
senare skola framhålla, i några partier både i "Cynthia" och dikten
till Oxenstierna.

Det skaldestycke, hvari Kellgren första gången helt och
offentligt visade en ny anda, är "Man äger snille, för det man är galen".
Väl var man van vid "den glada och lekande skalden", men när han
"kastar sin Sifflet och fattar Basunen",1 då är han fullt ny. Hur
gripande Kellgren hänvänder sig till Manhem, hvilka modiga ord till
konungen, hvilken nästan Tegnérsk entusiasm för ljusets seger:

Från dårskap är all last; all dygd af ljuset är.

Denna dikt, skrifven på alexandriner, bunden vid
dagshändelserna ägnar sig dock mindre för analys. Jag erinrar blott om att
Kellgren själf säger, att hans sträfva skämt öfver "Miltons rus och
Newtons rit" "är helt och hållit i Engelsk smak, såsom det höfves
om tvenne Engelsmän". Själfva namnet Manhem, ett nytt ord i

1 Kellgrens egna uttryck i noterna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:04:19 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/samlaren/1910/0221.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free