- Project Runeberg -  Samlaren / Trettioförsta årgången. 1910 /
223

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sverker Ek, Om Kellgrens sista diktning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Om Kellgrens sista diktning 223

a blast in the wood; as a wave ön the lonely shore?" Strax
därefter står det hos Kellgren:

Han log — men löjet i hans mörka öga
Yar såsom lampans natteliga strålar,
Som månans strålar ur de spridda molnen
När höstens dimmor hvila tungt i dalen —.

Denna sista bild är åter en gång rent af en reminiscens, nu
hämtad från slutet af Carthon, som Kellgren så väl kände genom
Clewbergs sysslan därmed. Där heter det: "Age is dark and
unlovely; it is like the glimmering light of the moon when it skines
through broken clouds, and the mist is ön the hills." Intressant
är, att Kellgren låter dimman hvila tungt i dalen under det den
hos Ossian stannar öfver kullarne. I ett berglandskap är det ju
vanligt, att molnen gå ner och inhölja topparne, men med Kellgrens
erfarenhet stämde det ej. Därför ändrade han detta. Härmed
slutar inflytandet från Ossian ungefär midt i dikten, och vi finna
något nytt.1

Trött på striden inom sig själf har Timon kastat sig på en
torfbädd och somnar stilla. Ej mer uppstiga "kvalets drömmar ur
Tartaren". Youngstämningen från "Ode öfver Förtviflan" har
glidit bort. I stället kommer "mild opåkallad den tysta sömnen" och

Hoppets skuggor

I lätta silfverskir med band af rosor;
Och glädjens lifligare ljusa hamnar
I Himlens stjernbeströdda azurskrudar
Kringfläktade hans själ. — Och när de flydde
Vid morgontimmans vink och solens anblick;

sagta friskna nu de dufna lemmar
Och villigt öpnar sig hans blick för dagen:
Och när den öpnas — Gud! hvad glada röster

1 Också den tillfälligt uppträdande druiden kan ha hämtats från Ossian
Macpherson nämner en sådan i en not till »Comala». Annars voro de väl mest
kända genom Klopstocks »Hermanns Schlacht*.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:04:19 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/samlaren/1910/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free