Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sverker Ek, Om Kellgrens sista diktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 6 Sverker Ek
Dikten är så mycket intressantare, som Kellgrens breda
ut-målning så starkt kontrasterar mot Propertius’ knappa uttryck.
Dennes antydningar växa för Kellgren ständigt ut till lefvande
situationer. Men det är icke parafras detta, utan något originellt
nytt. Stilen är visserligen uttänjd, men passionerad och målande
i hvarenda rad. Som vanligt är den mest egendomligt utvecklad,
när den får uttrycka det största innehållet. Jag anför detta ställe
som fullständigt saknar motstycke hos Propertius:
Så sant mig lifvet blott behagar,
Då jag det dela får med dig;
Så sant jag slutar mina dagar
Den stund du mer ej älskar mig;
Så sant din smärta är min smärta,
Dit väl allena alt mit väl,
Du enda känslan för mit hjerta,
Du enda tanken för min själ. . .
Man ser, hur Kellgren med hvarje vers vill fånga in mer af sin
känslas fullhet. Upprepning med stegring är redan här lösen. Men
uttrycket är tydligen mer preciseradt än senare blir fallet.1
Ty i Sigvarth och Hilma och Til Christina finnas dessutom en
viss trefvan och vaghet i uttrycket, som breder ett alldeles eget
stämningsväckande flor öfver dem. Detta sammanhänger ej blott
med den nya versen utan med ossianska skuggestalter och
dimland-skap. För Kellgren själf innebar detta nog ett stadium, som borde
öfvervinnas; och med rätta. Att genomgå det har fördjupat honom,
men i längden passade det ej hans läggning. Särskildt märka vi det
i början af "Til Christina". Ossianismerna äro väl talrika.
Kellgrens egna uttryck snudda stundom vid sentimentalitet. Timons
graf får man skänka blott "en enda tår af känsla". Utom det
storartade själfporträttet i början har förra hälften föga verkligt
1 Under denna tid har kanske Delilles öfverlägsna sätt att behandla
alexandrinen, ledigt men med charm och precision, rent stilistiskt påverkat
Kellgren. De använda nämligen delvis samma stilistiska medel. Bådas stil är
uttänjd i långa meningar med många satser i följd; uppräkningar, verbhopningar
förekomma hos båda. Delille får häraf fram poetisk konversation. Kellgren
ofta verklig poesi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
