- Project Runeberg -  Samlaren / Trettioförsta årgången. 1910 /
233

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sverker Ek, Om Kellgrens sista diktning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Om Kellgrens sista diktning 233

ning, genom att han i stridsnoten till Man äger ej snille för det
man är galen förklarar, att uttrycken "det högsta sköna och sanna,"
"Spherernas harmoni", "den himmelska flägten" och "sjelfvet"
tillhöra de i specifik mening moderna poemen. De tre första uttrycken
finnas ju nästan lika lydande i Nya Skapelsen. Framför allt
förvånar det väl, att Kellgren själf nu så gripande tolkar de höga
Spherers harmoni.1 Han måste på mellantiden haft någon djup
upplefvelse inför detta. Det är därför naturligt att peka på hans
tillägnande af Milton under denna tid. Hvem som läst Paradise
Löst erinrar sig ej, hur storartadt Milton användt sig af denna
gamla vackra bild för att åskådliggöra änglarnes mystiska dans
(B. 5, v. 618 och följ.) Att bilden upptagits härifrån, bestyrkes af
fortsättningen "På berget Änglars harpor hördes". Redan i Til
Christina stod ju uttrycket "himmelsk harmoni" i ett sammanhang,
som oafvisligt pekade på Milton. Detta enskilda exempel belyser
ytterligare, hvad jag förut sagt om att den engelska diktningen fört
Kellgren öfver till Thorild och Lidner, och att inflytande från båda
hållen strålar in på Kellgren och mötes i hans diktning.

Det finns emellertid ännu en annan strömning, som bidragit
till att Nya Skapelsen kunde framträda. Det är den, hvilken man
antytt genom att anföra Dorat och Baggesen som mönster.
Rättast torde vara att säga, att Kellgren med Nya Skapelsen
återknyter förbindelsen med sin ungdoms diktning. Gratien är adlad under
Kellgrens nya känsla och skimrar mot oss lika lockande som
fordom. Klarast visar det sig i versen. Det är samma dansande
be-hag; samma nästan uppsluppna förtjusning som i "Rosalie". Att det
nyvaknande naturlifvets tid också är kärlekens, hade Kellgren ju
visat redan i uVårvisan" 1779. Gå vi närmare den sista tiden,
finna vi jämte behaget också något af det nya djupet. Så i den
lilla dikten till Oxenstierna 1786 med anledning af Dagens
stunder. Den är graciös och förtjusande som många andra Kellgrens
vändikter, men där finns också något nytt. Redan anslaget är
märkligt.

1 Ursprungligen (i versionen i St. P.) har han dock sökt undvika själfva
uttrycket. Där står i stället: »De höga hvirflars harmoni».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:04:19 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/samlaren/1910/0241.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free