Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sverker Ek, Om Kellgrens sista diktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238 Sverker Ek
delsen af behagen får allt sitt värde af att sammanställas med
skönheten, men ger samtidigt en ny kontur åt denna. Ett präktigt
exempel på hur det nya ordet knoppas och födes i det andra äga
vi i följande rader:
Då fann min själ sig Himlaburen,
Sig sprungen af en Gudastam.
Först det senare ordet ger det fullväxta uttrycket för tanken. En
sådan organisk stegring, men här också med en mera frigjord
själslig fördjupning, äga dessa rader:
Och ljuset kom, och lifvet tändes,
En själ i stela massan flöt
Detta är den Kellgrenska inspirationens sätt att arbeta. Från
mening till mening märka vi dess stegring, hvarje tanke för oss högre
men ger samtidigt uppslag och stöd till en ny. Det kanske
vackraste uttrycket för denna stegvisa lyftning till sublimitet har
Kellgren funnit i följande strofer:
Och när min tanke hänryckt vimlar
Och flyr, och söker trängtande,
Och söker genom jord och himlar
Det sälla stoftets Skapare;
Och frågar, i hvad skepnad fattas,
At öm, och god och glad och mild
Vår högsta dyrkan värdig skattas? —
Då visas Han mig i din bild.
Man ser, hur för hvarje rad målet står klarare för skalden, hur det
plötsligt förnyar sig och han åter står vid sin utgångspunkt,
Hilmas bild.
Efter Nya Skapelsen ha vi knappt någon egen själfständig
diktning af Kellgren. Hans sjuklighet bröt nu fram allt mer
ohejdadt, och sin produktivitet utlöste han i recensioner, prosauppsatser
och strödda reflexioner. De dikter, som han då och då ännu skref,
äro ju blott utmärkta tolkningar från danskan och tyskan, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
