Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oscar Wieselgren, Teaterhistoriska studier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teaterhistoriska studier 5
ett organiseradt röfvarband under många år hafva utöfvat ett
formligt skräckvälde i Paris och dess omgifningar ändtligen år 1721
blef häktad och afrättad, fördes fram på scenen redan under sin
lifstid i ett drama af Legrand och en italiensk Arlequin-komedi af
Riccoboni, hvarjämte hans bedrifter skildrades i ett stort antal
folkböcker.1 Det i Stockholm uppförda dramat utgår väl troligen
från någon i den sistnämnda formen spridd version af motivet.
Ungefär likartadt är förmodligen äfven förhållandet i fråga om
hertigen af Luxembourg. Hatad af folket på grund af de
grymheter, han särskildt under sina holländska fälttåg ansågs hafva
begått — folkböcker med skildringar från kriget hade bidragit till att
färglägga dessa tilldragelser —, fick han genom ryktena om hans
inblandning i den Brinvillierska giftmordsprocessen ett demoniskt
skimmer öfver sig, och inom kort hade folkfantasien omskapat honom
till en slags modern Faustfigur, som för att vinna framgång i lifvet
slutit förbund med djäfvulen och sålt sin själ åt denne. Hans
sålunda utsmyckade historia gaf upphof till en folkbok, som trycktes
första gången år 1680 och sedan dess utkommit i otaliga upplagor.2
Dylika ur den folkliga litteraturen hämtade motiv utgjorde hela
1600-talet igenom stående nummer på vandrartruppernas spellistor,
och traditionen fortlefde, som vi se, ännu långt in på det följande
seklet. Liksom man förr favoriserat Carl I, Cromwell och
Wallenstein, så fann man nu nöje i att möta hertigen af Luxembourg och
Carl XII på scenen. Att teaterprincipalerna med förkärlek upptogo
dramer med motiv af en så universell popularitet är ju äfven lätt
förklarligt.
Ämneskretsen inom denna dramgrupp var emellertid med
nödvändighet underkastad en ständig, ehuru långsamt fortgående
förändring. Nya tilldragelser af sådan art, att de tilldrogo sig Europas
uppmärksamhet, framkallade nya dramer, och de gamla skådespelens
hjältar försjönko så småningom i glömska. Mindre beroende af
d, Histoire des livrés popidaires, Paris 1854, vol. 1, sid: 527.
2 Kippenberg’s Die Sage vom Herzog von Luxembourg und die historische
Persönlichkeit ihres Trägers (Leipzig 1901) är mig tyvärr icke tillgängligt, hvarför
jag endast kan hänvisa på Ludwig Fränkel’s ytterst erkännsamma recension i
Zeitschrift för französische Sprache und Litteratur, bd. 27 (1904), sid. 53 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
