Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oscar Wieselgren, Teaterhistoriska studier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teaterhistoriska studier 13
(Decamerone III, 5) och hos Tommaso Costo — och har senare
upptagits på många andra håll. Den mest bekanta variationen torde
vara Heibergs vaudeville Nej, som gick öfver scenen i Köpenhamn
1836. Äfven ur konstnärlig synpunkt betecknar denna höjdpunkten
i motivets utvecklingshistoria.1
Särskildt en af de i detta sångspel uppträdande personerna vann
med tiden en utomordentlig popularitet, nämligen Domine Johannes,
den pedantiske skolmästaren, som söker göra intryck på sin
omgifning genom att ständigt inblanda lösryckta latinska glosor och
obegripliga lärda fraser i sin konversation. Han återgår i åtskilliga
dramer från 1600-talet, exempelvis i Gryphius Horribilicribrifax —
magister Sempronius — och öfvertogs sedermera äfven af
1700-talets lustspel. Hos Holberg märker man sambandet med denna
komediantscenens favoritfigur i det sätt, hvarpå han ger namn åt
sina pedanttyper. Erasmus Montanus hette i sin första version
Johannes, och i Det lykkelige Skibbrud uppträder skolmästaren Johannes
Crucisoranus som målsägare i processen mot den satiriske Philemon
med klagan öfver att hafva blifvit kallad vid namn. En allusion
på samma typ döljer sig säkerligen äfven bakom slutraden i Ulysses
von Ithacia, där namnet Johannes rent af användes som synonym
för narr. Om också, som man af olika skäl velat göra troligt,
personliga hänsyftningar för Holberg i någon mån spelat in vid detta
val af namn, så har likväl hans utgångspunkt säkerligen varit
Domine Johannes välkända farsfigur.
Angående truppens teknik är det med hänsyn till programmens
relativa knapphändighet svårt att draga några mera detaljerade
slutsatser. Emellertid framstå en del företeelser i tämligen tydlig
dåger. Att döma af de ofta förekommande uppräkningarna af
" Auszierungen des Theatri" synes truppen hafva varit försedd med
ett ej obetydligt förråd af målade fonddekorationer, hvilka troligen
utan svårighet kunnat ombytas under pauserna. Vanligen är antalet
af dessa "Auszierungen" icke särdeles stort, men i ett par fall
1 Nyrop, Nej. Et Motivs Historie. Köpenhamn 1891. Bölte, Die
Sing-■spiele der englischen Komedianten und ihrer Nachfolger in Deutschland, Holland
und Skandinavien, Hamburg—Leipzig 1.893 (Theatergeschichtliche Forschungen,
h. VII), sid. 31 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
