Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Böök, Till Per Elgströms biografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till Per Elgströms biografi 43
han uppsnappat, med en realism, en fotografisk trohet, som är
högst anmärkningsvärd. Man igenkänner i den skrytsamme och
okunnige hufvudtalaren med lätthet Elgströms patron.
Den för Elgström utmärkande idealismen är ju framförallt
ynglingaårens; det finns en pubertetsidealism liksom det finns en
pubertetsförälskelse, och båda ha en svår konfrontation med stränga
fakta att genomgå. Under Uppsalatiden 1807 — 09 hade den sin
blomning, något försenad af informatorsårens vedermödor.
Romantiken hos Elgström bröt segrande igenom, och hans privata lif var
lyckligt. Alltigenom sangvinisk, munter och ständigt omgifven af
kamrater, lät han knappast tanken på framtiden eller oron för sin
hälsa störa sig. Han synes ha varit häftig, men lätt försonad —
kontroversen med polyfemisterna och några af brefven till
Palmblad tyda därpå — han var mycket eftersökt af sina vänner, och
det extatiska, visionära draget i hans väsen, så märkbart i hans
dikter, tyckes icke ha framträdt i hans empiriska varelse. Det är
Atterbom, som har bevarat minnet af hans syner: uppenbarelsen
af Lars Gustaf Tegnér under hans informatorstid i Värmland och
drömsynerna under Uppsalavistelsen. Det slagets bekännelser tyckas
endast ha tillhört de förtrognaste ögonblicken, de nattliga samtal,
hvilka Atterbom så hänförande skildrat, då Elgströms ögon brunno
af en underbar eld och den hemvandrande vännen i månskenet på
de ödsliga gatorna mellan husens darrande skuggor icke visste "i
hvilkendera verlden — dödens eller odödlighetens — jag befann mig".
Den sista Stockholmsvistelsen, 1809—10, synes ha tett sig mera
kritisk för Elgströms jämvikt. I själfva verket befann han sig väl
på den punkt, då lifvet i fantasien icke längre tillfredsställer,
knappast längre är möjligt på samma sätt som förr. Därtill kom att
han nu definitivt var ställd på en post i verkligheten och togs i
anspråk däraf, och hans krafter, tydligt försvagade, hade icke
samma öfverskott för det inre lifvets behof som förr. Hans
belägenhet belyses bäst af följande ställe ur ett bref till Palmblad af 30
augusti1: "Jag eger så litet min tid, att jag sällan får ingå i några
betraktelser med mig själf. Allt det yttre stannar ikring mig, och
1 Frunck, a. a., s. 128, kompletteradt ur originalet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
