Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - E. Wrangel, Atterbom och Tegnér. Ett skaldemöte i Lund 1825
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Atterbom och Tegnér.
Ett skaldemöte i Lund 1825.
Af
E. Wrangel.
Adertonhundratjugotalets första hälft betecknar glanstiden i vår
litteraturs guldålder.
Wallin stod nu, sedan psalmboken blifvit färdig, på
höjdpunkten af sitt litterära anseende. Af sina "Vitterhetsförsök" utsände
han 1821 en första del, tillägnad Selmas och Fritiofs skalder.
Franzéns nya, stora utgifning af sina samlade dikter, som började 1824,
samma år han tillträdde sin befattning som sekreterare i Svenska
Akademien, blef en stor framgång för den åldrande skalden. De
yngre kretsarnes publikationer, Poetisk kalender och Iduna,
fortsattes ännu ett eller annat år, och nya litterära organ uppstodo
både i form af kalendrar och af tidskrifter. Tegnér, hittills endast
känd genom smärre, i spridda publikationer offentliggjorda poem,
utgaf nu i själfständiga upplagor tvenne större sådana,
Nattvardsbarnen och Axel. Efter Stagnelius, som 1821—22 skickat ut sina
Liljor i Saron, samlades nu den litterära kvarlåtenskapen — tyvärr
af den föga noggranne Hammarsköld — och de Samlade dikterna
utkommo 1824—26. Och Atterbom, som länge förberedt sig på
att med ett större verk eröfra opinionen, framkom 1824 med första
delen af Lycksalighetens ö. Vitalis, Beskow och Nicander höllo
under dessa år den läsande allmänheten varm genom den ena
publikationen efter den andra. Och Dahlgren, Palmblad och Livijn
uppbjödo nu sina litterära krafter att ge oss en roman på roman-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
