Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - E. Wrangel, Atterbom och Tegnér. Ett skaldemöte i Lund 1825
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90 E. Wrangel
stycken, hvilkas författare, med undantag af en ende, voro mig dl\&
personligen obekanta.
Med Oehlenschläger, hvars bekantskap jag redan gjort i Berlin, var jag
ofta och förtroligt tillsammans. Han är en god menniska, som man måste
hålla af, oaktadt hans oerhörda, ja i sanning colossala fåfänga; han är en
fullkomlig poetisk och litterär Narcissus. I följd häraf hafva hans flesta
danska vänner dragit sig ifrån hans närmare umgänge. De påstodo, att
äfven mellan honom och mig skulle vänskapen icke räcka länge, om jag
gåfve mig tid att dröja längre i Köpenhamn. »Det behöfs blott att Ni en
gång säger honom sanningen, så är det förbi», sade man; »och ju oftare
och ju värre Ni hör honom radotera, ju starkare blir Ni frestad dertill.»
Möjligt! Likväl disputerade jag med honom åtskilliga gånger, äfven i
afseende på hans egna arbeten, utan att han deröfver blef ond eller mindre
vänlig. Kanske motsade jag honom dock lenare, än hans Danska vänner;
kanske inrymde han mig ock något slags större rätt att raisonnera med sig,
emedan de icke göra vers eller åtminstone ej drifva det yrket i stort.
Summa: vi skildes åt med vänskap, ja med rörelse — sedan jag hos honom
tillbragt den sista qvällen af min vistelse i Köpenhamn. — Han behagade
ge Lycksalighetens Ö många loford, och ville att jag snart skulle fullborda
den; men sedan välja något historiskt ämne att dramatiskt behanda. Derpå
yrkade äfven Ingemann, som jag dagligen träffade i Sorö, der han är
bosatt som Lector. Det är en god menniska, en biedermann, öppen, ren och
religiös; föröfrigt visserligen i talent vida underlägsen Oehlenschläger. Han
var i synnerhet nyfiken, att få se idéens religiösa tendens i andra delen af
min Ö tydligare framträda. — Äfven Tegnér yrkade mycket på, att jag ur
svenska historien skulle välja något ämne till dramatisk behandling. Men,
hvilka svårigheter att skrifva dramer i ett land, der ingen egentlig Theater
existerar, och således ej något praktiskt studium af theater-väsendet är
möjligt! — Ty hvad vill det Stockholmska eländet betyda? —
Lef väl, och tänkt någon gång på en trofast vän
Atterbom.
Omkring d. 31 dennes reser jag till Upsala, genom Södermanland och
Westmanland. — Har Ni ännu sett min älskvärde Slägting Kernells
älskvärda bok?
Oehlenschläger har skänkt mig en ny (af sig författad) Roman, Ön i
Sydhavet, — med hvilken man är i Köpenhamn öfverdrifvet missnöjd. Den
har åtminstone partiella förtjänster — och dem ganska betydliga.
Visserligen innehåller den ock mycket strunt. Författarens vurm är nu att
re-flectera och vara på sitt sätt philosoph.
Helsa obeskrifligt alla Vänner, Beskow och hans fru, m. fl. m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
