Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - E. Wrangel, Atterbom och Tegnér. Ett skaldemöte i Lund 1825
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Atterbom och Tegnér 95
rikare, högre kultur" än " Aftonbläddreriets". Åter afböjde Tegnér
förslaget, ehuru han annars i fråga om den liberala pressens
fördärf alldeles var af Atterboms mening. " Det är nog bäst och
värdigast", skref Tegnér, "att hvar och en för sig sjelf söker bilda
något positivt, ej aflas med det evigt negativt-kritiska, och håller
sig ren och obesmittad från allt slags publicisten."
Samma år skedde emellertid det länge efterlängtade: Atterbom
invaldes i Svenska akademien, och det blef Tegnér, som (i maj 1840)
där hälsade honom välkommen — i ord som väl betona ögonblickets
betydelse. Här ger också Tegnér sin romantiske vän ett högt
erkännande för hans diktning, till och med symboldiktningen; och
med all beundran för "sången ifrån Hellas" — äfven Atterboms
sång vore "till formens skönhet hon ett barn af Hellas" — hyllar
han här också "romantiken underbar och fri, med innerliga,
sällsamt djupa rösten", likasom han i glänsande färger målar den
romantiska medeltiden.
Detta erkännande af romantikens mystik, af betydelsen utaf
själslifvets nattliga sida, det dunkla, det omedvetna, ger Tegnér
också ett mera spontant uttryck i dikten Onar och Kalliope, som
måhända koncipierats redan många år förut, men först lär skrifvits
(eller fullbordats?) under konvalescensen efter sjukdomen 1840—41.
Det framkom visserligen äfven sedermera yttranden af honom, som
tyckas gå i en motsatt riktning — att dikten alltid vore "vaken
och fullsöfd" och att diktandet skedde medvetet — och någon fast
utbildad ståndpunkt i frågan hade han nog icke, föga anlagd för
spekulationer i den riktningen som han var. Alltjämt skämtade
han också om "de tyska drömmarna". Men ett sådant stycke som
Onar och Kalliope måste vara verkligen kändt. Betecknande är
också att det var till Atterbom han först skickade det. Mer eller
mindre för Tegnér medvetet har poemet flere beröringspunkter med
Atterboms Fridsrop. Kraftigt och skönt häfdar Onar drömmens,
det omedvetna lifvets betydelse gent emot Kalliopes klarhetskraf
— hvilket senare också inom sina gränser (för formgifningen)
erkännes. Hör blott dessa Onars ord:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
