Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Creutz’ »Rustan och Mirsa»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124 Martin Lamm
Med tillhjälp af personförteckningen i Rustanfragmentet kunna
vi ungefär gissa oss till hvad de felande scenerna i 2:dra akten
innehållit och hur upplösningen gestaltat sig, vare sig slutscenerna
förefunnits utarbetade eller blott i utkast.
Att i de två första scenerna af andra akten Arsas spelat
hufvudrollen, står väl utom allt tvifvel. Det är ju han, som fört den
sofvande Rustan till ön, som hvars behärskare han sedan
uppträder. Af personförteckningen i Rustanfragmentet se vi nämligen, att
han i grunden är "Persiens Skyddsgud" Zoroaster — fragmentets form
"Oroaster" är säkert beroende på skrif- eller tryckfel — och
omväxlande uppträder i pjäsen som Rustans guvernör Arsas och hans
rival Sulim, "Kung på de Atlantiska Öarna". Af den bevarade
texten kan man ju dessutom sluta till, att åtminstone den andra
scenen spelat på ön och att Rustan däri framställts sofvande på
scenen. Säkerligen har Arsas-Sulim själf, liksom Lidners Medea (1.1),
frambesvurit den storm, som utbryter med den tredje scenen. Och
troligt är, att den föregåtts af någon lyrisk drömscen i stil med
2:dra scenen i 2:dra akten af Medea, ehuru "Drömmarnes"
frånvaro från personförteckningen tyckes utesluta antagandet att
Medeas drömkör härstammar från Rustan och Mirza.
Beträffande slutscenerna äro vi ännu mer hänvisade till
gissningar. Att närmast följande scen kommer att spela i Tartaren,
framgår tydligt af texten, och om de fasor, som Rustan där måste
uthärda, kunna vi skapa oss en föreställning genom att "Troil"
upptagas på personförteckningen. Därmed äro emellertid dennas
resurser uttömda, och det förefaller ju också troligt, att
underjordens plågor varit den sista och värsta pröfning Rustan haft att
genomgå. Vi ha därför rätt att tänka oss, att de båda älskande
återförenats i Zulims slott eller ännu troligare i Persien och att
Zoroaster afslöjat sig för dem i sin rätta gestalt, helgat deras
förbund och mottagit deras och folkets tacksamma dyrkan.
Som vi se, är styckets intrig mycket konstlös och enkel, så
enkel, att det knappast lönar sig att söka utröna, hvarifrån Creutz
hämtat dess ingredienser. Allraminst behöfver man förutsätta, att
han fått den "ur den Persiska diktvärlden", som Franzén i sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
