Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Creutz’ »Rustan och Mirsa»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Creutz’ »Rustan och Mirza» 127
Men vid sidan om dessa Lidnerska element innehåller operans
första version otvifvelaktigt stycken af rent creutzskt kynne. Och
det torde vara omöjligt att på rent stilistiska grunder urskilja
hvardera medarbetares respektiva andel. Jag har i mina
Lidnerstudier (Samlaren 1909) visat, hur oerhört beroende Lidners diktion
är af Creutz under denna period, äfven då han ej lånar verser
ur Rustan och Mirza.
Emellertid finnes ännu ett sätt att på ett ungefär bestämma
omfånget af Lidners arbete för Rustan och Mirza, lånen i Medea.
De härröra samtliga från den äldre versionen af operan — första
akten i Lidners Samlade Arbeten och 2:dra akten i Wärnbergstexten;
i intet fall röjer textbehandlingen i Medea någon kännedom om
Creutz* senare förändringar. Utom de af Warburg påpekade lånen
ur Lidnerversionens första akts första, andra och tredje scener (i
Wärnbergstexten fjärde scenen) samt matroskören ha vi ytterligare
att tillägga den ståtliga stormskildringen i andra aktens fjärde scen,1
hvilken, som jag påpekat (Lidnerstudier s. 126) äfven i något
förändrad form återklingar i Spastara. Om den andra aktens tvänne
första scener återfunnes, skulle man måhända kunna ytterligare något
öka listan på hans lån. Däremot finnes ej något lån ur den
bevarade delen af tredje akten, och troligen har Lidner ej heller haft
något med dess utarbetande att göra. Om Creutz igenkänt lån
äfven ur denna akt, skulle han säkert ej i brefvet till Oxenstierna
betonat, att Lidner endast afskrifvit tvänne.
Det ligger nu nära till hands att antaga, att Lidner just lånat
de partier af Rustan och Mirza, som han ansåg sig själf ha
författat. Och man kan ju däraf också sluta, att han ej gjorde lika
starka anspråk på författaräran till det öfriga. Han skulle i så
fall mycket väl kunnat begagna en mängd scener och arior, som
passat bättre för Medea än de nu infogade, hvilka — som Creutz
påpekar — ofta framkalla omening. Att han af pur generositet
lämnat dem obrukade, förefaller föga troligt.
1 I Medeahandskriften öfverensstämmer denna ursprungligen mycket
nära med Wärnbergstexten. De afvikande raderna äro tilldiktade i
manuskriptets mariginal. Warburg har redan af inre skäl framställt sannolikheten
af att denna kor funnits i Creutz’ opera.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
