Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Moetensen, Riddar S:t Jöran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44 Johan Mortensen
Helt annat blir förhållandet, då skalden vill nedskrifva sina
syner. Hvad som fängslar honom själf som en salig dröm, skulle
för läsaren lätt blifva en långtråkig följd af beskrifningar eller platta
äfventyr. Endast mycket primitiva kulturskeden äga ännu tillräckligt
af barnets naivitet för att kunna fröjdas af sådana bilder. Under
mera reflekterande tidsåldrar fordrar man däremot, att dessa bilder
skola sammangå till en afslutad enhet, att de uppbäras och
sammanhållas af en idé. Så är redan fallet i Ariostos och Cervantes
satiriska diktningar, och under sjuttonhundratalet, då man ånyo började
att leka med de gamla medeltidssagorna, gaf man dem oftast en
didaktisk tydning. Nyromantiken fängslades särskildt af sådana
berättelser, i hvilka den skymtade ett sammanhang med sitt eget
idéinnehåll och i hvilka den således med lätthet kunde inarbeta en
eller annan symbolisk eller satirisk mening. Öfverallt finna vi
under senare århundraden, huru sagans drömgestalter för att få
inträde i diktningens värld måste skruda sig i tankarnas slöja.
Infor denna nödvändighet har också Livijn stått, då han ville
meddela sin omgifning alla dessa magiska scener, som så lifligt
sysselsatte hans egen fantasi. Han måste gifva dem ett tankeinnehåll.
Riddar S:t Jöran utgöres därför icke endast af en serie fantastiska
bilder i Tusen och en Natts stil. Den har, såsom det med alltför
mycken tydlighet framgår af ofvanstående redogörelse, under
utarbetandet format sig till en satirisk allegorisk roman, i hvilken Livijn
velat säga sitt ord om de tankar och känslor, som genomströmmade
hans upprörda tidsålder. Livijns roman är i prosa en slags paralell
till Atterboms "Lycksalighetens ö". Båda författarne hafva efter
bästa förmåga sökt tjusa läsaren med en brokig följd af underbara
äfventyr, men hvart och ett af dessa gömmer på en tanke. Och
båda hafva i dessa dikter fått ett utlopp för det missnöje de kände
med samtidens människor och tilldragelser. Båda hafva velat väga
tiden på en våg, och funnit den för lätt.
Livijn hade åtskilliga förutsättningar för att lösa en dylik
uppgift. Han stod på midten af sin lefnads bana, och de år han hade
bakom sig hade varit rika på erfarenheter af mångahanda slag.
Hans lif hade fört honom vida ikring i rikets olika delar. Han hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
