Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Moetensen, Riddar S:t Jöran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riddar S:t Jöran 51
Men denna tolkning är säkerligen för speciell. Livijn har
nämligen sin egen säregna uppfattning af dessa historiska företeelser.
Man bör jämföra synen med ett yttrande, som han fällt i förordet
till första delen af Markalls sömnlösa nätter, där han karakteriserar
Wallmarks politiska ställning. Han säger där:
Han (Wallmark) uppträdde på en gång såsom en djerf den
medborgerliga frihetens härold, stack i sitt bälte några puffertar, laddade med några
liberala idéer efter nyaste uppfinning, samtligen införskrifna utomlands ifrån,
drog ut och höll i vädret de mest pathetiska tal öfver constitutioner och
folkrätt, hvarvid han likväl, för att ej reta stormarnes vrede, merendels i
rättan tid kom i hög att behändigt ombyta ställningen efter hvarje vindkast
och väderstreck ... En smidig Ultra i sjelfva bottnen af sin varelse,
spanade han att finna den lämpligaste skådebanan för glitterguldet af sina
tillbörligt oskadliggjorda frihets-maximer; att finna ett land, der man ännu
såg en oförsvagadt kraftfull sammanverkning af poeter utan snille, granskare
utan kunskaper, Embetsmän utan förstånd, Administratörer utan redlighet
och Tidningsskrifvare utan sans ...
Här karakteriserar Livijn Wallmark som en politisk lycksökare,
i grund och botten en ultra, men som slår ikring sig med liberala
fraser. Så underligt det kan låta är detta Livijns genomgående
uppfattning af åtminstone en viss art af liberalism. I sin skrift
Om Ministere och opposition utvecklar Livijn den satsen, att den
opposition, som leder sina anor tillbaka till adelns stämplingar
under Gustaf III, i själfva verket endast är en förklädd aristokrati,
som begagnar sig af vissa liberala idéer för sitt eget dubbelspel.
Det är just denna synpunkt, som också uttalas i synen, då
klädmäklaren på ofvannämnda sätt tilltalar ljusgestalten. Med andra ord,
ljusgestalten betecknar liberalismen eller kanske ännu allmännare den nya
tidsrörelsen, som efter napoleonskrigen 1814 inbryter och förändrar de
svenska samhällsförhållandena. "Medan vi jubilerade som bäst", säger
Livijn i ofvan citerade skrift,1 "öfver den vackra morgonrodnad,
som skulle uppgå öfver jorden" . . . Här begagnar han således åter
uttrycket morgonrodnaden, fast närmast för att beteckna den
ekonomiska sidan af framåtskridandet efter 1809.
Se Livijns Samlade skrifter, II, sid. 102.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
