Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Moetensen, Riddar S:t Jöran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riddar S:t Jöran 55
förnekar, att det är Cagliostros peruk, vidrör den med sin magiska
krycka och låter den liksom i sin ungdomsskrift om den franska
monarkien ungefär i följande ord själf uppenbara sina hemligheter:
Då den outtröttelige hjelten Sawarow Eimniskoij inträngde i Paris för
att efter sitt löfte insätta franska konungen uti sina ärfda rättigheter, sade
peruken, då föll min mästare och skapare bland andra tankar om sättet att
upprätta och befästa den urgamla franska monarkien på den att anlägga en
transitohandel med menniskohår. Han tullade då hvarje egendomsherre
rättighet att på sina underhafvande afklippa håret intill en viss längd. Och
ehuru han då var ung och ej uppskattad som sig vederbör, insåg han, att
svårligen någon förändring i perukens väsende kunde göras utan att stöta
de fördomar, hvilka göra peruken af en viss vidd och form till osvikliga
tecken på vishet och genialitet. Och änskönt han sönderbröt sin adliga
sköld för att med smällen deraf skrämma den, som aldrig varit annat än
rädd, var han likväl klok nog att lägga till godo ett tillräckligt antal
sans-culottluggar för att deraf kunna vid tillfälle låta göra sig en skön och
ansenlig embetsperuk. Peruken är just frukten af dessa mödor. Ödet har
skiljt honom från hans mästare, men han går nu att återuppsöka honom.
Han är icke längre samme brusande yngling, men mina lockar äro icke
heller så pösande. Han har satt sig likasom tupeen på mig och om hans
fordna och nuvarande åsikter skulle stöta på hvarandra och vara vid det
elaka lynnet, så är det troligt, att gräl skulle uppstå dem emellan. Ty man
ser en sak ur högst olika synpunkter, då man ser dem i opposition mot en
embetsperuk eller under constellationen af en sådan, för att tala i
Stjern-sökarevetenskap, likasom man kan skratta mycket åt en akademi, innan
man ser sitt namn fogadt till de academiskas, men icke finna det ringaste
skrattvärdt, sedan man själf kommit på en numrerad plats.
Peruken är således här en symbol för det vacklande mellan
olika åsikter, hvilket enligt Livijns uppfattning utmärkte Järtas
politiska uppträdande.
Af denna scen kunna vi också se, att Livijn med referendarien
syftar på Hans Järta. Det är han, som äger makten att låta
peruken tala, och det insinueras också tydligt, att icke klädmäklaren,
icke heller Cagliostro, utan referendarien är den ursprungliga ägaren
af peruken. Rundt omkring i romanen finnas fullt af allusioner, som
bestyrka detta antagande, att referendarien från en viss sida sedt
är identisk med Hans Järta. Referendarien lifnär sig med att rulla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
