Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Moetensen, Riddar S:t Jöran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68 Johan Mortensen
hvilken klädmäklaren antyder, att brodern orättfärdigt afhändt
honom efter faderns död.
Klädmäklaren har å andra sidan delvis öfvertagit
äppelgum-mans roll i Hoffmanns berättelse. Denna är en hexa, d. v. s. hon
representerar den svarta magien mot Lindhorst, som är astralande.
I en not, som ofvan citerats, nämner Livijn uttryckligen, att
klädmäklarens makt är inskränkt inom den folkliga vidskepelsens gränser.
Denna mörka magi har äfven en annan representant i Livijns
roman nämligen klädmäklarens medhjälperska, Ursula. Det är hon,
som anordnar besvärjelsescenerna i Kungsträdgården. Äfven för
denna scen finnes motsvarigheten hos Hoffmann, hvilken i sin
ordning har inspirerats af den mästerliga Horatianska epod, i
hvilken Canidia i nattens mörker upptänder en eld och utför
magiska besvärjelsekonster. I alla tre fallen gäller det en
kärleks-besvärjning. Livijn har tillagt åtskilligt ur egen fatabur, delvis
hämtadt ur gamla trollkonstböcker. Hoffmann betonar framförallt
det psykologiska; han dröjer hufvudsakligen vid det intryck, som
scenen gör på Veronika, hvilken hemkommen faller i feber och
uppstår botad från sitt forna svärmeri för Anselmus. Livijn
fördjupar sig däremot i denna scen nästan för mycket i det
etnografiskt kulturhistoriska.
Äfven de båda kvinnogestalterna, mellan hvilka Anselmus ett
ögonblick tvekar, hafva sin motsvarighet i "Riddar S:t Jöran",
fast likheten kanske ej är så påfallande. Veronika, den lilla
praktiska, borgerligt anlagda tyskan, som framförallt vill blifva
hof-rättsrådinna, erinrar om den nyktra värdshuspigan Catharina, lika
prosaisk som Humblom. Serpentina representerar det ideella i
kärleken. Det är ett fint drag i Hoffmanns berättelse, att hon icke
uppträder; hennes närvaro endast anas. Serpentina är symbolen
för poesien, med hvilken Anselmus slutligen förmäles för att draga
sig tillbaka till sina drömmars slott i Atlantis. I "Riddar S:t
Jöran" har denna kvinnogestalt sin motsvarighet i Alexandra,
hvilken också af Livijn hålles förnämt tillbaka i berättelsens bakgrund.
Den vackra scenen i "Der goldene Topf", då Anselmus mellan
fläderträdets löfverk upptäcker Serpentina och hennes systrar, har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
