Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Böök, Dikter af Stagnelius i handskrift af Vitalis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dikter af Stagnelius i handskrift af Vitalis 101
konsten fattad som en mäktig magi. Det är egendomligt att
konstatera, hvilken stor roll begreppet trolleri alltid spelar i Stagnelii
idévärld — ända tills han i Bach antem as klassiska slutord direkt
afsvärjer alla "trollformler och mysterer". Ur ungdomslyriken
kunna på måfå anföras följande exempel på hithörande ords vanliga
frekvens: "Evig trollkonst fjärmar hoppets mål" (I, 16:33),
"Framför mig Saga sitt trollglas håller" (I, 253:40), "En sällare morgon
för Jorden vid trollsången randas" (I, 271: 42), "rörd af dina
trollbehag" (I, 272:25). I dikten "Jag vill ej lyckans fala nåd begära"
(I, 231) är det "trollsången", som frambesvärjer Hilma och lägger
henne i skaldens famn, i fullständig analogi med raden i Menskliga
Lifvet.
Trolldomen förekommer på ännu ett ställe i Menskliga Lifvet,
nämligen i andra strofen, r. 7—9:
Förgäfves i Magiska spegeln du visar
Yar framtid o Minne! — förgäfves du prisar
Förlorade nöjen och flydda behag.
Föreställningen om en magisk spegel, på hvilken bilder ur det
förflutna eller kommande framträda, är typisk för Stagnelius; den
är besläktad med en af hans älsklingsbilder: fantasien som en
lanterna magica.1 I Elegi (I, 253: 40) är det Saga, som håller detta
"trollglas" framför skalden, i Gunlög (I, 271: 7—10) likaså:
En spegel, bländande och klar,
Där hamnar af förgätna dar
Ur nattens gråa famn sig höjde
Framför min blick den hulda höll.
Det nu analyserade utmålandet af de förlorade fröjderna i
Menskliga Lifvet förbinder sig intimt med en elegisk skildring af
skaldens nuvarande glädjelösa belägenhet. Lifvet vissnar, tillvaron
sviker, sådant är ledmotivet. Det återkommer i alldeles samma
utformning i en hel grupp af Stagnelii ungdomsdiktning.
1 Se Kommentaren, s. 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
