Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Böök, Dikter af Stagnelius i handskrift af Vitalis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dikter af Stagnelius i handskrift af Vitalis 105
Gud". Det är själen vid ängelens sida, så som Stagnelius senare
skildrat det i Själens himmelsfärd (II: 205).
De tvenne sista raderna, där skalden ber om kraft att icke
försjunka i betraktande af de njutningar han måste öfvergifva, äro
såsom inledningsvis nämndes djupt karakteristiska för Stagnelius.
Man skymtar i dem Orfeusmyten: Eurydice lämnar sitt fängelse
med Orfeus som ledsagande ängel, men ser sig tillbaka, och
hemfaller därigenom på nytt åt förbannelsen. Det är denna outtalade
konsekvens, som ligger bakom ångesten i utropet: Stagnelius var
mera än de flesta en kännare af frestelsens, af återfallets
psykologi. Fullt utförd möter oss denna tankegång i ett senare fragment
(II, 220: 56—62):
Om lyckligt frigjord af en himmelsk luta
Mot Lifvets rike och det glada ljuset
Ur Tidens Orcus du tillbakatågar,
Se dig ej om. En återblick ej gif
Åt bilderna som skimra där i natten
Att lik Eurydice ej andra gången
Du hjälplös dör — — — — —
Härmed är analysen slutförd. Det är uppvisadt, att den
poetiska individualitet, som möter oss i Menskliga Lifvet, är densamma
som vi känna från Stagnelii diktning, att den uttrycker samma
lifskänsla i samma estetiska former. Det skulle vara lätt att genom
språkligt-stilistiska paralleler ytterligare bekräfta detta resultat.1
Men ett granskande af isolerade, oorganiskt uppfattade detaljer
förblir dock alltid en nödfallsutväg, som bör tillgripas endast då en
estetisk helhetsuppfattning icke är möjlig.
1 Rent stilistisk vore en undersökning, som utan att tränga in till det
psykologiska innehållet nöjde sig med att sammanställa formella likheter. Så
t. ex. kan bildspråket i Menskliga Lifvets trenne första rader jämföras med
följande strof ur Till Sånggudinnan (I, 138: 4 — 6):
Som blomstrande plantan i middagens brand,
Som vandrarn i Libyens glödgade sand,
Så qväljes mitt hjärta i kärlekens brand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
