Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Böök, Dikter af Stagnelius i handskrift af Vitalis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110 Fredrik Böök
i sammanhang därmed den mildt elegiska stämningen vikit för en
vild och barbarisk kontrastverkan. Man märker hur Stagnelii
fantasi har fråssat i att utmåla motsatsen mellan Hjalmars olyckliga
öde och glädjen i Ynglingaborgen.
Det finnes tvenne dikter af Stagnelius, som hvar för sig beröra
samma motiv i en form, som likaledes är skenbart objektiv. Den
ena är Sjömännernas Visa i hamnen (I, 108). Men motivet är där så
att säga inverteradt. Under det att den döende vikingen i
fantasien föreställer sig dryckeslaget med kamraterna och afskedet från
den älskande, så befinner sig sjömannen just i det glädtiga laget,
där han kysser den älskade till farväl, och föreställer sig därvid det
grymma öde, som kanske väntar honom. Det som är motivets kärna,
den raffinerade motsatsen mellan den högsta njutning och den
djupaste nöd, är gemensamt för dikterna.
När Eos, Bröder! ses i morgon hasta
Ur vågens famn
Vi få ej längre här vid bägarn rasta
I stormfri hamn.
Och innan nästa aftonrodnad glimmar
Vår brödrahär
Förbytt i spridda lik måhända simmar
Kring öde skär.
Utan tvifvel stå dessa båda stagnelianska dikter — Hjalmars
Dödssång och Sjömännernas Visa i hamnen — i intimt samband med
hvarandra och ha diktats ungefär vid samma tid. Den senare har
alls ingen nordisk karaktär, utan fullt modern, och när det i r. 28
talas om Orkus är detta mera en poetisk omskrifning än antik
lokalfärg — sjömannens älskade bär namnet Lisett. Men
släktskapen med det nordiska ämnet röjer sig i ett par strofer, där
Nornorna föras in på alldeles samma sätt som i r. 31 af Hjalmars
Dödssång och där kämpens lif, icke sjömannens, bilda bakgrund:
Välan! vår dom har Nornan redan ristat
I Kopparen
Och ingen kufvat, ingen öfverlistat
Sitt öde än,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
