Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Böök, Dikter af Stagnelius i handskrift af Vitalis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dikter af Stagnelius i handskrift af Vitalis 111
Det må som Hjelte svärdets blixtar svinga
Med stålklädd arm,
Det må som orm bland rosorna oss stinga
Yid Flickans barm.
Den andra närstående dikten är Gången till afrättsplatsen (I, 345),
Den skildrar icke en fallen kämpe, men en lifdömd; på vägen ut
till dödsplatsen passera lifvets alla härligheter revy för hans inre
syn. Grundstämningen är identisk med den i Hjalmars Dödssång
och uttryckes enklast i r. 82 — 83:
Herrlig är verlden,
Dock måste jag dö.
Hufvudmomenten i Hjalmars Dödssång återvända här.
Fantasibilden af den älskade tar för den lifdömde kroppslig verklighet:
Jag skådar en tärna
Med glödande kinder
Och gullfärgad lock,
Som bland stormmoln en stjerna.
Vid himlen jag svär:
Min Lovisa det är.
Se, nu vänder hon bort
Sin strålande panna —
O, låten mig stanna!
Vägen är kort.
Förgäfves! ditåt!
Mitt hjerta vill brista.
Vidare ensamhets- och öfvergifvenhetskänslan ("hjälplös på
ödsliga stranden"):
Det är rysligt att dö,
I fiendeland,
Der en älskande mö
Ej trycker vår hand.
Roffåglarna nalkas för att fråssa på liket:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>