Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Böök, Dikter af Stagnelius i handskrift af Vitalis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dikter af Stagnelius i handskrift af Vitalis 113
i slutraden: "det stannar mitt hjärta, det brister, jag dör." I
Gången till afrättsplatsen utropar den lifdömde (r. 41): "Mitt hjerta
vill brista" och hans sista ord äro: "Du skall sofva, o själ — Du
skall stanna, o hjerta!" Det ligger ju nära till hands att påpeka,
att dessa uttryck äro gängse talesätt, särskildt i poetiskt språk;
men det vore att misskänna den dofva och gripande klangen i
slutackorden. De äro icke en tom fras, det är icke alls en tillfällighet,
att skalden skildrar döden just i den form, hvari den redan nalkats
hans egen bädd. Det är lika litet en tillfällighet, som att hjärtats
slag spela en abnormt framträdande roll vid alla Stagnelii
skildringar af de erotiska känslotillstånden.1 Draget hör till de många
som visa hur organiskt sammanhängande, hur nödvändigt allt är i
Stagnelii diktning.
IV.
Metoden.
Nu kan man naturligtvis ifråga om en bevisföring sådan som
den föregående ställa sig skeptisk. Gentemot en dylik ståndpunkt är
ingenting att göra, ty en psykologisk argumentering kan aldrig
förvandlas till materiell, och den kan icke påtvingas den motvillige, redan
därför att beviskraften endast framträder efter en akt af
själfverksamhet, som motståndaren icke alltid presterar. Det ligger nära till hands
att däraf draga den slutsatsen, att den psykologiska bevisföringen är
osäkrare än den materiella, att den psykologiska vissheten är af en
lägre art än den på yttre dokument stödda, En sådan slutsats vore
emellertid falsk: den psykologiska vissheten är en oumbärlig
förutsättning för den dokumentariska; om den icke hade en fullt säker
existens vore ingen verklig litteraturvetenskap möjlig. Frågan har
tillräckligt stort metodiskt intresse för att här upptagas.
Inom konstvetenskapen ligger förhållandet i öppen dag: det som
afgör frågan om en tafla är en äkta Rembrandt, det är icke
signering, dokumentering eller tradition, utan det är i sista hand den
1 Se härom Studier i Stagnelii ting domslyrik, s. 134—135.
Samlaren 1912. e
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
