Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik Böök, Dikter af Stagnelius i handskrift af Vitalis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120 Fredrik Böök
bygga en exakt och intimt nyanserad karaktäristik på prosabidragens
och poemens gemensamma basis.
Men ett mer eller mindre spelar därvidlag icke någon decisiv
roll; jag kan nöja mig med att ta till utgångspunkt för
diskussionen det af Warburg medgifna sakförhållandet. Hur förklarar alltså
Warburg den uppvisade öfverensstämmelsen? Genom att
framkasta den hypotesen, att fru Lenngren af den okände
prosaförfattaren eggats till att på vers behandla liknande ämnen. Det skulle
alltså i Stockholms-Postens redaktion ha funnits en person, om
hvilken vi för resten ingenting veta, som ägt fru Lenngrens
"skarpblick, kvickhet och uttryckssätt", som tagit upp motiv från hennes
ungdomsdiktning, med bibehållande af ironiska namn (fänrik
Pirou-ette) och af en lyckad speglosa ("Thé-Conseillen"), som föregripit
hennes senare diktning och ibland på prosa skisserat poem, hvilka
fru Lenngren senare utfört — det skulle med andra ord ha funnits
en författare, som för fru Lenngrens konstnärliga utveckling haft en
alldeles afgörande betydelse och som, ensam i hela vårt svenska
sjuttonhundratal, erbjuder frapperande likheter med fru Lenngrens
originella talang, och denna X, som dessutom måste ha varit kvinna
för att kunna äga en så utomordentligt detaljerad kunskap om
toi-lette-, hushålls- och fruntimmersangelägenheter, denna X har under
fyra år låtit sin begåfning lysa som en meteor i kommerserådet
Lenngrens tidning för att sedan spårlöst försvinna ur litteraturen.
Må det förlåtas mig, att jag visserligen finner denna hypotes
utomordentligt tilltalande, ja frestande genom sin djärfva och
paradoxala äfventyrlighet, men att jag i alla fall ur den nyktra
kritikens synpunkt finner min egen simpla, oromantiska och nära till
hands liggande förklaring mera sannolik.
Det återstår till slut en af Warburg vidrörd detalj, som kan
förtjäna några ord. Warburg anför nämligen som negativ instans
mot min attribution den omständigheten, att "en från spanskan
öfversatt fabel från 1784, såsom Hjertén uppvisat, går igen i
"Björndansen" så sent som — 1799!"
Först och främst vill jag påpeka, att denna jämförelse haltar.
Ty i fråga om fabeln ’Björndansen’ var det endast det nakna mo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
