Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gunnar Biller, Byron i den svenska litteraturen före Strandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128 Gunnar Biller ’
Argus’ ord. Litt.-Tidn. säger sig visst beundra Byron, "der, hwarest
han werkligen är stor och skön". "Men", fortsättes det, "hon
anser syftningen af denna poesi, betraktad i hela dess wäsende,
såsom icke blott oreligiös och omoralisk (och således redan derför
till sin grund oskön) utan ock, i följd af dessa och ännu flera
orsaker (N. B. i allmänhet) o-ästetisk och o-artistisk tillika". Hvad
nu särskildt "Don Juan" beträffar, berömmes en del detaljer, men
på det hela taget finner tidningen detta epos alldeles
motbjudande, ty "obeslöjad, med isande köld och wildaste skratt
förföljer han [Byron] mänsklighetens ädlaste hopp såsom fantasiens
bedrägliga irrbloss och en narrad världs vidskepelse. Och vid
läsningen af detta poem erfar tidningen mest känslor af "wämjelse,
äckel och gäspning". Till sist insinueras försmädligt, att Argus ej
läst ett ord af hvad den så höjt till skyarna. För att göra sin
antagonist riktigt svarslös inför Litteratur-Tidningen i några senare
nummer (n:o 98, 99) ännu en artikel om Byron, hämtad ur
Edinburgh Review, där de stora farorna af Byrons all ordning upplösande
idéer framhållas.
Först när Litteratur-Tidningen gått ur tiden, besvarar Argus
dessa två artiklar. I n:o 59 år 1825 förklarar den, att den finner
det helt naturligt, att "Sancta Ephemeris Litteraria Upsaliensis",
som under sina sista stunder blifvit så bigott, skulle förkättra en
skald, som "utan barmhertighet ryckte helighetens larf från
fördomarne och wåldet, som med en förstörande scepticism
tillintetgjorde alla den andliga och verldsliga superstitionens sofismer och
bländwerk för att skyla sitt inre ohjelpliga förderf — — —"
Beskyllningen mot Byron för irreligiositet bemötes med ett
uttalande af Benjamin Constant och ett citat ur "The Island", där
en storslagen panteism tager sig uttryck. — Argus fortsätter med
mer envishet än egentlig skicklighet sin fejd mot den historiska
skolan, och särskildt i n:o 67 riktas ett slag mot dess bigotteri och
mysticism, som hvarken kan gilla Lord Byron, Shakespeare, Alfieri,
Schiller (!) eller fru Lenngren (!). Härmed synes ändtligen striden
om Lörd Byron vara utkämpad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
