- Project Runeberg -  Samlaren / Trettiotredje årgången. 1912 /
146

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gunnar Biller, Byron i den svenska litteraturen före Strandberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

146 Gunnar Biller

nöden är störst, är hjälpen som närmast, och hjälpen är Gud och
Byron:

Gud hjälper: Byron flyger öfver hafven
Med diktens harpa och med segrens glafven.

Det är en fullkomlig apoteos öfver Byron. Han är i besittning
af en ädelhet och upphöjdhet utan gräns, och hans herravälde
öfver grekerna är också oinskränkt. Det missnöje, som spörjes
inom sulioternas läger, när de skola draga i strid, kväfves på ett
ögonblick genom några dundrande ord från Byrons läppar och en
"straffets åskeld" ur hans öga. Midt i sitt strafftal, just då de
upproriska falla till fota, förkrossade af mästarens ljungande tal,
gripes skalden af en blodstörtning, som väcker allmän förfäran.
Men nej! han kvicknar åter till. Och Hellas jublar:

Byron lefver! — Fienden är slagen!

I tredje sången föras vi till Byrons dödsläger — blodstörtningen
visade sig farligare än först trötts — och där låter Nybom sin
hjälte efter kändt recept repetera sina lefnadsöden. Och hans sista
ord antecknas till att minnas i all sin originalitet:

’Farväl, farväl!’ — Så hette sista ordet,
Som från ett brustet skaldehjärta gick.

Den lättrörde Nybom hyste också det djupaste medlidande med
Byrons dystra, förbrända natur, och det inspirerar honom till
följande själsanalys:

Så i hans själs Miltoniskt dystra Edén
Bland minnets skuggor diktens stjärna satt
Och silfverblek såg ned i kratern af hans hjärta
Ur mörka skyar af oändlig smärta.

Som man kan se redan af detta prof, söker Nybom också imitera
Byrons stil. Han excellerar i bilder à la Byron, som stundom blifva
rent barocka. Emellan de hemskare partierna stickas så in
gråtmilda utgjutelser.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:21:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1912/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free